Det är en fruktansvärd händelse att ha råkat ut för det som hänt dig. På platsen som är tänkt att hjälpa dig har även det motsatta hänt dig. Precis som du säger har någon i beroendeställning utnyttjat dig för dennes egna sjuka behov. När man känner sig riktigt dålig och det är långt ifrån alltid som det är lätt att tänka ordentligt, klart då att man kan känna tvivel. Även den närmsta tiden efter kan vara plågsam. Det är bra att du har berättat detta för din psykolog.
En negativ aspekt i den här berättelsen är att det inte gagnar dig att tänka mer på det som hänt dig. Det är lätt för mig som utomstående att säga, men det är viktigt för dig att inte låta det negativa växa inom dig. Just “tanken” kan få dig att i värsta fall begå dumheter mot dig själv. Därför skulle jag säga att det är särskilt viktigt att bryta det som riskerar att bli ett mönster till att ta till sig det som gör ditt liv lättare att leva. Du vet själv vad som får dig på bra humör. Försök att hitta till dessa stunder.
När det gäller tanken på att anmäla händelsen så är det inte fel att gå vidare med det. Man kan vara mycket säker på att en anmälan blir just avskriven, men jag vill påstå att det viktiga är att du har lämnat en redogörelse för att detta hemska har hänt. Då har anmälan kommit till kännedom hos polisen. Om man väljer att inte göra en anmälan så har rättsvårdande myndigheter inte någonting att gå vidare med. Händelsen riskerar då att stanna kvar hos dig och förbli just en tanke.
Du tänker rätt, det är självklart att du ska få leva du också. Jag önskar dig det bästa och lycka till!
