Sett fram emot döden hela livet.

Kommer inte ihåg att jag vart glad någonsin. Tvingar mig själv fram med allt som man ska göra, tränar, äter väl, jobbar och testar ny skit.

Men allt är bara skit, sova är det enda jag vill göra. Jag undrar om det är för att jag sett fram emot att dö så länge att hjärnan bara virat sig fel, kan också vara att jag inte har vänner och kan gå veckor utan att prata.

Satte mål med vad jag måste få gjort och när jag tidigast får ta livet av mig när jag var liten för att det skulle ju gå över. Ska man bara expanderar sin “bucket list” och fortsätta hata livet ett tag till? Är det så vanligt folk gör? Vet inte ens om jag mår dåligt, kanske jag bara är svag. Behöver kanske bara ett mål att bry sig om, men hittar inte något.

Jag vet inte, bara kastar ut mina tankar och ser om någon har något att säga om det antar jag.

Hej

Det känns  som om du redan har en del svar på varför du känner som du gör.Vi behöver ju alla ha nåt att intressera oss för,annars kan ju livet lika gärna kvitta.Sen får man ju försöka att intressera sej för livet också,för livet lever sej inte av sej själv.Inte för alla iaf,även om man ser en del som verkar glida runt på en räkmacka,medan vi andra får anstränga oss ganska tappert.Risken är ju att om man hatar livet,så börjar livet hata tillbaka………

En strategi kan ju vara att sätta upp lite mål för sej själv och fortsätta prova saker.Kanske hittar man till slut nåt man gillar att göra och som ger nåt.Sen är det ju så att vi människor behöver kontakt med andra människor.Om man känner sej osedd så är det inte så konstigt att man känner som du gör.Det vet jag av egen erfarenhet och det finns gott om människor som känner som vi.Det behöver man bara läsa några inlägg här,för att förstå……

Det är lätt hänt att man vänjer sej och accepterar att livet ska se ut på ett visst sätt.Man fastnar i sina gamla hjulspår helt enkelt och slutar att försöka förändra en livssituation man inte trivs med.Men så länge man andas,så är ju förändring möjlig,men den börjar ju alltid hos en själv.Det är ingen som förändrar livet åt en,det är bara att inse.

Jag önskar bara att jag var lite bättre på att lyssna på mina egna råd………

Ha det gott.

Jag vet väl kanske redan och försöker redan allt jag kommer på. Men kanske vissa inte kan känna sig tillfreds med att leva, nöjd eller vad man nu kan säga. Vad har dom människorna för sig?