Det var ett tag sedan jag skrev här, men det var dags igen.
För 1 år sedan lämnade jag en destruktiv relation. Mitt ex hade då brutit ner mig i 1,5 år. Jag fick inte sova på nätterna utan kunde bli väckt flera gånger under natten för att han ville prata och berätta om hur illa han hade blivit behandlad. Han kom inte överens med min familj och för att det skulle bli “lugnt” hemma isolerade jag mig med honom. Han jobbade inte trots att jag hade försökt hjälpa honom att söka jobb i 1 år, men det var alltid något fel med jobben jag tyckte han kunde söka. Jag betalade allt, hyra, el, tv, streamtjänster och mat. Ändå så kunde han på nätterna köpa hem filmer och han lovade att han skulle betala, men jag såg inga penga. Han köpte öl och sprit. Han var elak som full och jag fick bara lyssna på att jag aldrig har varit med om samma illa behandling som han. Hans ex lät honom inte träffa hans dotter, men sanningen var att han inte var intresserad. Jag köpte födelsedagpresenter och julklappar för han orkade inte.
Jag hade berättat att jag var med om sexuella övergrepp och flera våldtäkter. Han kunde fråga hur det kändes att bli våldtagen och om jag verkligen inte hade viljat ligga de gånger det hände. Jag blev i början ledsen när han sa så, men med tiden blev jag arg. Första gången jag blev arg var när han bråkade med mig som vanligt och han märkte att ingenting av det jag blev ledsen förut bett längre, då sa han att jag skulle vara glad att jag var ihop med honom, för om jag var olycklig med honom kunde jag ju alltid gå tillbaka till mina förövare.
Det var något som blixtrade till och jag sa “hur understå du dig att säga så. Hur vågar du säga så till mig? Ditt jävla ass” Ilskan kokade inom mig och där slutade jag att tycka om honom. Jag grät för att jag blev så arg, han trodde att han hade lyckas få mig ledsen. Två månader senare lyckades jag få honom att åka med sin mamma 50 mil bort, för att han kanske skulle må bra av att träffa gamla vänner. Det var så underbart att få honom ut ur lägenheten och jag kunde andas. Men efter några dagar ringde han alla dagens timmar, helst mitt i natten när han visste att jag sov. Jag fick slå på flygplansläge på mobilen för att få sova. Han var så arg dagen efter. Jag började gå hos en terapeut som hjälpte mig att göra slut och blocka all kontakt. Han försökte få tag på mig i två månader. Det slutade med att jag ringde polisen och anmälde honom.
Efter fyra månader hittade jag tillbaka till mig själv och gick ut på en dejtingsida och träffade en man som nu är min kille. Som är så annorlunda mot dem jag brukade träffa, han är snäll och omtänksam. Han fick mig att förstå att jag är värd mycket mer än vad jag trodde och han lyfte mig. Nu är jag lycklig med honom, vi bor 8 mil ifrån varandra. Jag är hos honom varje helg. Vi gå ut på konserter, restauranger och promenerade och har så roligt ihop tillsammans. Jag har hittat tillbaka till att skratta och jag känner att jag är mitt gamla jag igen. All ångest och skam som jag har känt kommer inte lika ofta. Jag drömmer mycket mardrömmar men min kille tröstar mig och kramar mig när jag vaknar och skriker i panik. Nu börjar livet och det verkar som om jag kan bli lycklig. Trots att jag inte trodde det för några år sen
