Hem > Forum > Livet > Otryggheten som kvinna

Otryggheten som kvinna

Visar 2 inlägg - 1 till 2 (av 2 totalt)
1
  • Haft en ganska intensiv dag där jag varit på intervju för en fotografskola och sedan blivit erbjuden ett förstahandskontrakt på en hyresrätt. Även pratat med en mäklare och ska förmodligen sälja min lägenhet inom ett par veckor. Har datum på när den ska stylas, fotograferas, ut på visning och förhoppningsvis säljas. Satt då glad i vågen och kände att herregud det finns hopp om livet. Men så nu för en stund sedan googlade jag lägenheten som jag blivit erbjuden och pga. corona är det ingen visning utan man behöver ta ställning av den lilla planritningen och adressen bara. Ett svårt beslut.

    Jag har bott i den stadsdelen tidigare men inte just i det här området och har ingen aning om hur det är. Gick därför in på flashback för att läsa. Upptäckte ganska snabbt en tråd om en kvinna som blivit slagen med en hammare i tvättstugan ganska nyligen. Det är polisanmält. Läste vidare och förstod mer och mer att det här verkar oerhört otryggt trots allt. Blev så ledsen över det då. Hur rädd man kan behöva vara som speciellt kvinna. Inte ta några onödiga risker. Tänka om.

    Känner spontant nu att jag får tacka nej till den där bostaden vilket känns surt. Det stod massa läskiga saker om just den gatan och jag orkar inte vara rädd där jag bor. Kom då att tänka på att det var väldigt länge sedan som jag kände just rädsla här där jag bor. Jag har ju problem framförallt med lyhördheten i det här huset och då grannen över mig, men just rädd, det är jag inte riktigt. Inte sådär som det verkar vara på den där adressen, huuu. Undrar hur kvinnorna klarar av det, egentligen.

    Sorgligt hur som helst med de här begränsningarna som blir när man är kvinna och behöver se över sin trygghet typ. Stackars också den där personen som blivit slagen med en hammare i tvättstugan, låter fullständigt vidrigt. Vad är det ens för värld vi lever i då? Får lite associationer också till den 30-åriga kvinnan i London som blev mördad av den där polisen. Sedan dess har jag färskt i minnet igen att man inte ska vara ute efter typ 21 där det är ödsligt. Men inte ens det är en garanti.

    Trådstartaren

    Jag bor på hotell just nu. Har redan inom loppet av 24h behövt ringa till hotellet (de är inte på plats) som i sin tur fick ringa polisen. Så jag har fått byta rum för att det var en kvinna utanför mitt panoramafönster som skrek i nån timme i telefon att hon skulle döda både den ena och den andra. Det var hotfull stämning så att säga. Jag vet inte om jag har livlig fantasi men jag kände att herregud om den här kvinnan har en pistol och gör det som hon säger och hotar om, ska mörda olika personer, så kanske kulorna viner in där jag ska sova i natt. Rakt in i sovrummet. Packade min väska och gav mig iväg ”på vifft”. Kunde återvända sen efter polisen varit här och hon ska bara bo i en natt till. Så nu har jag fått ett jäkligt flott rum med två kakelugnar (!) och annat lyxigt. Kommer säkert få återvända till mitt gamla rum igen men jag funderar på om jag inte är en ganska harig person och som är lite väl ängslig av mig. Kände mig rätt komisk när jag såg mig själv utifrån med min stora tunga väska, liksom lämnat hotellet i förebyggande syfte. Och sedan fick vända tillbaka. Äh, jag vet inte. Tycker som vanligt att mitt liv är absurt. Kanske är en vanföreställning. Man börjar ju undra.

Visar 2 inlägg - 1 till 2 (av 2 totalt)
1

Du måste vara inloggad för att svara på denna tråd.