Ork…

Hur börjar man, 3 barns far,3 flickor i 5,7 och 14 års åldern.

Vad gör man,vart vänder man sig som förälder när ens 7åring skriker och slår alla i familjen?
Det har egentligen pågått sedan spädbarns tiden, hon var jämt missnöjd,omöjlig att trösta.
Från 2års åldern kunde hon ha våldsamma utbrott som höll i dryga timman, flertalet gånger om dagen, år ut och år in.
Vid fyra års åldern började hon hämta kniv i köket, vi fick börja gömma undan dom varje gång hon uppvisade tendenser till utbrott, det kunde vara att hon började provocera syskon eller mamma, hon kunde skifta mellan glad till arg och till glad sen ledsen inom loppet av minuter, man kunde höra när hon började dra in luft genom näsan hårt för att börja lite lätt ,”kan inte andas” då gällde det att vara snabb att gömma undan allt vasst, att vara snabb att plocka upp henne för att få henne på andra tankar.
En fyra åring som får en hel familj att tassa på tårna för att inte säga fel saker som snabbt kunde eskalera till ett fullfjädrat utbrott.
Så har det pågått i nästan sjuårs tid, dag in och dag ut.
Allt man läser om hur man bemöter explosiva barn verkar handla om barn som skriker lite och sitter eller ligger på golvet.

Hur bemöter man ett barn som vrålar så hon tappar rösten i dagar samtidigt som hon springer och ställer sig i fönster, hoppar sönder bord ,springer ut i trappuppgången och samtidigt attackerar en med sparkar,slag och kastar saker på en.

Återhållsamhet och tystnad , hålla avstånd, krama när tillfälle ges, upprepa 1-5ggr om dagen.

Hur orkar man som människa kliva upp varje morgon när man vet hur dagen kommer att bli, för varje dag har i princip sett likadan ut med några få slumpmässiga undantag i snart ett decennium.
Senaste månaderna räcker bara åsynen av lillasyster för att ett våldsamt utbrott ska uppstå.

Ska tilläggas att det i princip bara är i hemmamiljö som beteendet uppstår, förskola och skola målar upp andra bilder.
Inget av syskonen får ha någon som helst uppmärksamhet för då exploderar hon och utbrottet är ett faktum , för att 20minuter -1 timma senare så är hon världens gulligaste och snällaste och för någon timma senare återgå till att vara arg ,glad,ledsen och frustrerad.

Några enstaka gånger i offentlig miljö har hon exploderat, men kan oftast hålla sig med utbrottet tills hon kommer innanför dörren.

Varje gång man vill ta tag i saker och ting med ex. BUP så läser man om långa väntetider,långa utredningar, allt som kräver ork…

Hej!

Oj, det låter jättejobbigt! Positivt dock att barnet inte agerar så utanför familjen och får problem även där.

Jag vet inte om det här är något typ av standardsvar från min sida när det gäller att slippa stå i långa köer inom sjukvården, men pröva istället privat terapi som du bekostar själv? Kan det fungera ekonomiskt? Hade jag nog gjort i ditt läge. En barnpsykolog dit du kanske kan först gå själv på ett första möte och sedan ta med barnet för att psykologen ska få ytterligare information kring vad som kan hjälpa? Och så vidare träffar för att ringa in vad det här kan tänkas handla om osv. Alltså att successivt få rätsida och fördjupad förståelse kring barnets problematik eller vad man ska kalla det för <3

Vad tror du själv att det rör sig om?

Hej, det var konstigt nog inte ett alternativ vi har tänkt på, det ska vi ta och kolla upp faktiskt.

Vad det kan vara, oj , teorierna har varit många.
Hon kryssar i ganska många av punkterna för bipoläritet, några av adhd, det finns Asperger i släkten,
Det som krånglar till det för dom två sista alternativen är att det är i största mån på hemmaplan, dock så finns ju variationer av allt så… det är jättesvårt att peka på något specifikt.
Det går även lite som i skov med 7-10 månader av “maniskt” beteende till 2-3 månader av “normaltillstånd”.

Det är en jättego tjej mellan utbrotten, det finns ingen som kan vara så glad, omhändertagande och kärleksfull som hon, men däremot så är det ingen som kan bli så arg och aggresiv som hon. Dalar och toppar är extrema.