Önskar mig ett lugn.

Önskar mig högst upp på min lista ett lugn. Men det inträffar aldrig. Mitt liv är som en berg och dalbana. Går bra ett tag för att sen dala och sen upp igen sen dala. Känns som jag är en mänsklig kackerlacka. Och det tar enormt på psyket. Nu orkar jag snart inte med denna påfrestning. Har varvat arbetslöshet med vikarie jobb nu i flera år. Känner när jag får nya uppgifter att göra eller jobb en enorm glädje. Men oxå ligger en oro i bakgrunden och gror. Har en enormt dålig självkänsla som jag hatar. Och lyser nog utåt oxå. Känner mig värdelös oxå när man har gått så många utbildningar men ändå inte få ett satans jobb någongång. Problemlösningsmekanismen i skallen rullar på ständigt. Har gått så långt att dumma tankar ibland dyker upp.

Förstår dig. Är i samma sits kan man säga.  Jag kollar en del på Alan Watts på youtube  för lugnet och det finns en gul bok som heter socialfobi som är väldigt bra om du vill kbt:a bort det på egen hand. Men framför allt tycker jag att du ska boka en tid med en psykolog och kanske främst en kurator. dom kan guida ganska bra. Eller en präst, även om jag inte är religös så är dom fromma och goda lyssnare. sen är kyrkan en ganska avslappnad plats, bibliotek också.

Skapa rutin och med inlägg av fri kvällsaktivitet är också bra. man kan gå en promenad, fota nått man aldrig fotat eller se om man kan börja prata med en främling. nått om vädret eller snygg parkering eller vad som helst.

All lycka

Ge aldrig upp! Känner med dig. Ta en dag i taget och tro på förändring. Du vet inte någonting om framtiden. Försök släppa kontrollen och jobba med ditt sociala liv och sök stöd hos familj och vänner. Var rädd om din känsla om dig själv. Det finns bara en som Du!