Ond cirkel

[Yellow Toraha]

Brukar vanligtvis vara glad, sprallig, översocial. Peppad.

Men just nu… Jag har tampats med stress och ångest av olika slag ett tag, som både har varit relaterat till skolan och mer av existentiellt slag eller vad man ska säga. Men det har kommit och gått i perioder, som en naturlig del av livet som jag hanterar i min takt och som i sig inte är ett så stort problem. En del tenderar att ha mer ångest liksom, inget konstigt med det.

Men för ett par månader sedan sket det sig med killen jag var extremt kär i (och fortfarande är). Och i samband med det bråkade jag med min bästa vän, som jag inte har pratat med sen dess.
Detta har lett till någon slags ond cirkel av negativa tankemönster. Jag har börjat ifrågasätta mycket saker hos mig själv, klanka ner på mig själv. Jag försöker för det mesta tänka positivt, göra saker som gör mig glad. Jag jobbar extra på ett ställe jag trivs på och umgås med personer jag känner mig trygg med. Pluggar så gott jag kan. Men ibland, är det som att jag inte orkar.

Stressen och ångesten som tidigare varit OK att hantera känns nu överväldigande och jag känner mig ensam, trots att jag verkligen inte är ensam. Försöker reda ut saker i mitt inre men ibland orkar jag inte för att det känns som att saker har lagts på hög och att det är för mycket att reda ut. Jag orkar inte umgås med vissa personer för att jag inte känner att jag har den energin att bidra med och kallprat känns nästan helt uteslutet just nu. Bara meningslöst. Det är sjukt mycket i skolan nu också och ibland känner jag bara att det inte finns något ställe att andas ut på. Om ni fattar. Jag har många nära vänner och familj jag kan luta mig tillbaka mot men ibland känns det inte ens som att jag vill anförtro mig till dem. För att jag känner mig ensam i det. Jag vet av erfarenhet att man förvärrar och överdriver saker om man ger det för mycket tankekraft, vilket jag definitivt gör. Men hur kommer man ur det? Hur hittar man motivation när det känns som man går i motvind åt så många håll man vänder sig åt? Fan. Trött.

Låter som om du behöver en paus från allting :). Släpp på kraven lite. Sprallig översocial och peppad går inte att vara hela tiden, enormt tröttande särskilt om det tornar upp sig bekymmer inombords. Våga vara neutral, skippa sånt du egentligen inte behöver göra :). Skolka från skolan nån dag och ta hand om dig! Besök familjen om du har en bra relation med dem. Det är viktigt att du tar tag i det här i ett tidigt skede så det inte utvecklar sig till något värre. Vem orkar med kallprat…dra ner det till minimum.

Kärleksbekymmer kan vara extremt nedtyngande men låt det vara så klingar nog de starkaste känslorna ut. Du klarar dig ju egentligen själv, vänrelationerna är minst lika viktiga! Har svårt att se att du sabbat relationen med din bästa vän. Om ni inte hörts så skulle jag släppa stoltheten och höra av mig till honom/henne. Du låter som en känslig själ som har behov av vila emellanåt. Jag lägger mycket tid på att fundera över dagen och analysera allt jag varit med om innan jag somnar, det är en del av min personlighet och inget jag kan tvinga bort. Är man för överstimulerad kan det vara svårt att få en hejd på det dock jag vet.

Skriv av dig här inne, här finns nog många som känner igen sig i dina bekymmer :). Det som håller på att spränga dig är inte permanent och och oövervinneligt. Du tror att skolan och allt som sker är på liv och död kanske just nu men det är det inte. Jag skulle ta tag i är vänrelationerna i första hand, de som verkligen räknas!

Kramen!