Hem > Forum > Livet > Omskrivningar i huvudet

Omskrivningar i huvudet

Visar 1 inlägg (av 1 totalt)
0
  • Träffade terapeuten idag igen. Fått i uppgift att lära mig ställa frågor till t ex lärare. Det var en märklig upptäckt idag i terapin där jag fick syn på hur något kan skrivas om i huvudet på mig och betyda någonting annat – i ett sammanhang. T ex när lärare säger att den ska stanna kvar efter lektionen om det finns frågor, hör jag i mitt huvud en omskrivning att läraren vill att vi är självständiga och absolut inte ”stör henne”. Till min stora förvåning såg jag just en annan elev göra det, och blev då så himla avundsjuk.

    Det finns hur mycket såna exempel som helst där en kommentar, även välvilliga kommentarer, i mitt huvud betyder någonting annat. ”Jag älskar dig” betyder i mitt huvud ”Nu har jag kontroll över dig”. Tror på riktigt att jag aldrig sagt det till en endaste människa i hela mitt liv – frivilligt. Utom en – ofrivilligt. Min mamma. Och då har jag sagt det med just känslan av ett känslomässigt pistolhot. Avskyr de där orden. De vill mig inte väl.

    Imorgon ska jag ställa frågor och lära om att man inte blir utskälld av det. Ska försöka våga ställa en liten fråga ifall jag tycker något känns oklart. Anledningen till att jag inte ställer frågor är många. Det har sin historia. Kortfattat är jag inte uppvuxen med att ha föräldrar eller vuxna att ty mig till. Därför tror inte jag att man får vara till besvär. Om jag får problem – stora som små – tror jag alltid att det är upp till mig att lösa dem. Ingen kommer hjälpa till. För sådan är min erfarenhet som barn. Att ställa frågor är i min värld att suga kraften och energin ur någon. Att vara extremt jobbig. Och det vill ingen vara.

    När jag ställde en fråga till min mamma tittade hon alltid på mig med en blick och ton som svarade: Men hur ska jag veta det? Kom inte här och försök få något av mig. Hon avskrev sig alltid ansvar och tankeverksamhet. Någon annan skulle lösa det (alltså jag). Aldrig hon själv. Min pappa var djävulens advokat och förklarade mellan raderna att man var en idiot. Däri ligger mitt dilemma: Jag hade aldrig någon att fråga eller få stöd av utan att bli antingen hånad eller med en direkt avvisning om att det inte fanns något där att hämta.

Visar 1 inlägg (av 1 totalt)
0

Du måste vara inloggad för att svara på denna tråd.