Hem > Forum > Livet > Om klimatet

Om klimatet

Visar 3 inlägg - 1 till 3 (av 3 totalt)
2
  • Går en kurs på universitetet som handlar om miljön. Fått en del ångest av forskningen som man får ta del av. Ett tag satt jag helt blek i ansiktet och lyssnade på föreläsningen. För ett par år sedan hade jag en grov klimatångest och antar att det är den som börjar väckas nu igen. Men på en djupare nivå, haha. Ju mer kunskap man får desto värre kan man må känns det som. Får insikt i det komplexa och allvaret.

    Minns då för ett par år sedan att jag i någon panisk känsla gav mig ut i närområdet där jag bodde iklädd stora vantar och påsar för att samla skräp i ett par timmar. Kände mig nästan manisk. Och samtidigt lite patetisk. Mötte min underbara granne jag hade då och han var djupt imponerad av mitt ”uppenbara engagemang” och började prata om hur han funderat på sitt eget köttintag. Jag skämdes faktiskt över mig själv ändå som var i det tillståndet eftersom det påminde mig på något sätt om psykisk ohälsa att jag agerade i affekt – var på vift. Även om det var i välvilja och gjorde gott såklart.

    Lite stärkt av grannen twittrade jag också om min lilla insats och fick ganska hårt motstånd om att jag var en godhetsknarkare och löjlig som ”trodde” jag kunde påverka kliamathotet genom att samla lite skräp typ. Blev ganska ledsen av det och avslutade mitt konto på twitter för orkade inte med det drevet som också växte sig allt större. Inga personer jag kände utan det var väl något felaktigt jag gjorde i min formulering som gav upphov till förlöjliganden. Hur som helst är jag nu tillbaka i att bli påmind om klimatet och är blek som sagt.

    Känner mig lite kluven till hur man ska kunna agera och göra något vettigt när risken kanske är så stor att man blir sedd som ”fejk”, ”godhetsknarkare”, PK eller jag vet inte vad. Så jag måste vara försiktig den här gången om jag ska göra någon insats igen. Men jag tycker nog det var tråkigt att jag blev så nedtryckt sist jag yppade en liten insats. Känner mig lite bränd av det. Lärdomen är ju såklart att knappast säga något i sociala medier om vad man tycker. Gäller väl politik och allt möjligt. Man ska typ hålla käften och agera i det dolda känns det som.

    Det är ett jobbigt ämnen där många går till försvar på olika sätt. Dela tankar och engagemang med dem som ser värde i dom och slösa inte energi på dem som inte gör det. var rädd om dig! inget gott kommer av att gå över gränser för vad man klarar att göra.

    Trådstartaren

    Tack för kloka ord! Tror också på att tala med andra, hehe. Ser man lite på hur min granne tolkade mig och sedan främlingar på twitter kan man ju se hur polariserad frågan är kanske också?

    Hörde i ett intressant program om klimatet en person som var aktivist säga att det oftast är lättare att prata med personer som man känner redan och kanske påverka de i en riktning. Än vad det är att gå ut till någon form av allmänhet (eller personer som inte känner en så väl) på sociala medier.

    Han menade på att genom att själv vara en person som i hans egna ögon (och förmodligen andras också) varit en vanlig kille liksom med ganska högavlönat jobb och ”normal”, så sadlade han om till att vara miljöaktivist på heltid. Och då menade han på att om han gjorde den förändringen skulle hans umgänge som känner honom kanske bli inspirerade att göra samma sak. Om du kan/vill, kanske det även är ett alternativ för mig? Att de kan spegla sig också i nyfikenheten kanske. Medan andra inte lika lätt kanske tar det språnget?

    Även det hände nog med min granne att när vi sågs då och då veckor efter fortsatte han att ta upp det här med att jag plockat skräp och att han börjat mer ifrågasätta hans egen konsumtion och annat. Han kunde inte riktigt släppa det, så någon form av avtryck gjorde det ju uppenbarligen på honom. Själv skämdes jag bara. Pga. det som hände på twitter och där poängen ju vara att väcka skam hos mig. Mission completed.

     

Visar 3 inlägg - 1 till 3 (av 3 totalt)
2

Du måste vara inloggad för att svara på denna tråd.