Hem > Forum > Livet > OCD och självmordstankar

OCD och självmordstankar

Visar 3 inlägg - 1 till 3 (av 3 totalt)
2
  • Hej, för några veckor sedan åkte jag in på akutpsyk pga självmordstankar samt otroligt jobbiga och tidskrävande tvångstankar och tvångshandlingar. Jag är så otroligt trött på att känna såhär – jag vill inte längre vara en belastning för alla i min omgivning som antingen tvingas anpassa sig till mina tvångshandlingar eller som bara ser/pratar om mig som ett psykfall. Livet känns inte värt att leva och jag orkar inte leva med den här kroniska sjukdomen. Jag är livrädd för smuts och smitta samt har superstora skuldkänslor för allt och måste göra tvångshandlingar för att slippa allt det här.

    Det enda som har gett mig hopp i livet är att jag på något sätt skulle kunna rädda och förändra liv. Min dröm har då varit att bli läkare, men nu kan jag inte ens gå in på ett sjukhus utan att få en panikattack. Jag känner mig bara så dålig och som att jag aldrig kommer att lyckas med någonting, utan bara vara den där som lägger hela dagarna på rädslor som alla tycker är totalt irrelevanta.

    Jag tar antidepressiva och lugnande nu, men får så otroligt mycket ångest. Jag har också blivit remitterad till en OCD-mottagning för att börja exponering, men jag varken vågar eller orkar. Det känns som att det kommer att ta så lång tid och kräva så mycket energi som jag absolut inte har. Jag är bara så trött på att kämpa och det vore så skönt att bara sluta känna och sluta vara en belastning för allt och alla.

     

    Förlåt för lång text, behövde bara skriva av mig lite.

    Du verkar ha det riktigt tufft. Det låter bra att du blivit remitterad till en OCD-mottagning. Där kan du förhoppningsvis få hjälp. Tänk också på att man inte förbinder sig till något när man har kontakt med vården. Att börja i terapi är inte som att skriva på ett anställningsavtal eller ett avtal för mobilabonnemang. Du behöver inte bestämma redan nu huruvida du ska påbörja eller fullfölja exponeringsterapin, och om du börjar så kan du avbryta när du vill. Om du är väldigt osäker på om du kommer att orka eller våga så kan du kanske gå till första besöket helt förutsättningslöst och se hur det känns då? Du kan också berätta för terapeuten att du inte vet om du kommer att orka eller våga. Förhoppningsvis kan ni tillsammans hitta en lösning som passar dig. Jag hoppas att det kommer att gå bra och att du så småningom kan fullfölja dina läkardrömmar!

    Avatar

    Purpel Sygade hur har du haft det under sommaren?

Visar 3 inlägg - 1 till 3 (av 3 totalt)
2

Du måste vara inloggad för att svara på denna tråd.