Jag har pendlat väldigt i mitt mående sista veckorna. Från att ha gråtit nästan dagligen till att känna en tomhet och likgiltighet en kort period börjar nu frustrationen och ilskan ta över. Irriterar mig över allt och inget och är allmänt rastlös. Inget gym på flera månader, minimalt med sömn sista veckorna (4-5 tim per natt) och tvingar i mig mat.
Irritationen och frustrationen riktar sig uteslutande mot min omgivning, och då specifikt mot främlingar som liksom “tränger sig på” i tunnelbanor, mataffären etc. Har aldrig gillat stora folksamlingar och pandemin har verkligen inte förvärrat allting. Det här snacket att vi nu behöver hålla ihop känner jag inte alls igen i mig själv och inget jag heller ser i min omgivning. Folk beter sig ruskigt egoistiskt. Är det någon som känner igen sig? Är bara så less på folk nu.
