Hem > Forum > Livet > Missbruk, psykisk ohälsa, sexualbrott etc.

Missbruk, psykisk ohälsa, sexualbrott etc.

Visar 1 inlägg (av 1 totalt)
0
  • Hej alla. Just nu när jag skriver detta är klockan 01:28 och jag har precis haft min första panikattack på 3månader och jag känner mig vilsen..

    För att ni ska få en tydligare bild av mig försöker jag hålla allt kortfattat och olika delar. Läs gärna!

    Familj: Jag är 20 år och har en uppväxt med psykisk ohälsa och missbruk, sexualbrott, våld och mobbning. När jag var liten satt min pappa inne samtidigt som jag låg på sjukhus i 2år av hans straff p.g.a svår astma. Med min pappa till och från i bilden hade mamma även svårt med ekonomin så jag bodde hos en jourfamilj ibland.  Pappa var väldigt våldsam mot mamma, var alltid påverkad av något etc. Mitt starkaste minne är när han ställer massa möbler för ytterdörren(alltså låser in mig, mamma å min nyfödda lillasyster). Vi sitter ensamma i ett mörkt rum med pappa utanför, jag viskar till mamma att jag kan låtsas gå på toaletten och smugla med telefonen. Hon var tveksam i början men jag som 7åring var fullt bestämd att det skulle jag göra. Så jag går förbi honom, tar hemtelefonen, går in på toaletten, låtsas spola och lägger den i mina byxor sen ger den till mamma som snabbt ringer polisen som kommer och hämtar honom. Bara det är en dålig start i livet eller hur? Senare efter många bråk lämnar hon honom och han fortsätter missbruka men jag fortsätter se honom i hans psykoser varannan helg. Hans umgänge/mina barnvakter var såna som idag är dömda till mord varav en av dom ses som en av Sveriges värsta mördare..Trygga barnvakter eller hur.. Samt mammas nuvarande man har tafsat på mig, smiskat mig, försökt röra mina bröst innanför tröjan å utanpå, försökt röra mitt kön etc. Nu var det ett tag sen då jag skaffade pojkvän men det höll på läänge och varje gång täckte jag min kropp samtidigt som jag stelfruset viskade nej. Jag berättade för mamma men hon tyckte jag överdrev och var våldsam i onödan. Så jag struntade i det. Denna man är idag även pappa till min halvsyster och därför lät jag detta vara..

    Skola: Jag var aldrig den populära tjejen i skolan. Jag var den blyga som aldrig sa ett ord, svor aldrig och höll mig undan. Alla retade mig för att jag var tyst och för att jag enligt dom var tjock. Nu när jag ser tillbaka på bilder såg jag precis ut som alla andra men varför gick dom på just mig? Och så höll det på resten av skolåren också enda fram till gymnasiet som jag gick ut för några månader sedan. Blev utsatt för framförallt psykisk mobbning men ibland små knuffar i korridorer. Sånt tar hårt speciellt på små barn, i tonåren och när det är långvarigt. Vilket resulterar i extrem dålig självkänsla. Hurra.

    Vänner/pojkvän: Idag har jag lyckats hitta vänner som gillar mig för den jag är. Dock finns det en vän som konstant använder tjockis skämt framför alla(jag är inte ens extremt överviktig men har tydligen något extra kilo fett han känner att han måste kommentera (då dom själva är extremt smala). Dessa skämt ger mig ångestattacker och har resulterat i att jag knappt vågar röra mig fysiskt bland dom för att jag får kommentarer som ”Waw har aldrig sett dig röra så mycket på dig” vilket dom andra även hakar på som skämt enligt dom. Min pojkvän försöker skydda mig genom att säga typ ”nej” men inte mer än så. Min pojkvän är det bästa jag har och är den mest omtänksamma person och mansroll jag haft i mitt liv men han verkar inte förstå varför jag mår som jag mår och tar nästan avstånd istället när han känner att jag börjar backa undan/bli sur tills när vi kommer hem då han kramar mig. Idag är jag inte längre den blyga tjejen. Är idag tyst men ryter ifrån väldigt ofta och blir extremt lätt triggad/arg och kanske det är därför han backar.

    Fritid: Var med i ungdomsverksamhet från 15-19. Där chefen(46år) började favorisera mig vilket ledde till att han skickade opassande bilder och skrev saker som ”vill du sova hos mig, kan plocka upp dig eller så kan vi ha kul i bilen” och ”du gör mig hård”. De närmsta han kom till att röra mig var att han satte en fuktighets mätare mellan mina ben annars inget mer än så. Denna man är förövrigt dömd för sexköp vilket ledningen visste om vid anställning bland ungdomar…Han utsatte även en annan tjej, fysiskt, som idag har PTSD. Han erbjöd henne att komma över och då började han smeka henne i sin säng när dom kollade på tv. Jag har blivit bjuden på liknande å dumt nog gått dit då han sagt att vi ska diskutera verksamheten men istället bjudit på whiskey. Men jag gick hem när jag kände av spänning i luften som tur var. (Tillägg, han är nu sparkad!)

    Vet inte vart jag vill komma med detta men behövde prata ut. Detta var inte allt men en del av det. Har velat ta mitt liv förut, har försökt skada mig själv och har varit på botten men nu är det bättre. Det är bra att ta med er att oavsett så blir det bättre med tiden. Har absolut ångest ibland och mina deppiga perioder där jag faller tillbaka på ruta 1. Vilket hände ikväll.

    FRÅGOR: Hur berättar jag för min pojkvän varför jag mår dåligt? Vad räknas dom sexuellatrakaserierna som? Är det ”bara” sexualbrott eller finns det någon mer specifik kategori? Träffar min pappa ca 5ggr om året men han blir mer och mer sliten för var dag som går och farmor vill att vi träffas. Är det värt att ta upp kontakten igen? Efter råd med SOC, polisen etc + han har inte förändrats. Samt känner mig ensam i att ha upplevt så mycket på 20år. Har ni liknande erfarenheter? Hur ser ni på min livshistoria från era perspektiv?

Visar 1 inlägg (av 1 totalt)
0

Du måste vara inloggad för att svara på denna tråd.