Jag är ett barn som inte orkar med livet längre. Alla behandlar mig som skit. Två i min familj är aldrig hemma. Mina kompisar lämnar mig en efter en. Jag har ångest över allt, kan inte njuta av saker längre
Hej vännen! Klappa om dig själv på axeln nu för att du ville och vågade dela med dig av dina mörka känslor. Det visar att du ändå tror att det kan finnas något bakom allt skit. Och det gör det.
Det låter förfärligt det du beskriver och jag tror att alla som läser det här inlägget förstår varför du inte mår bra. Det är det yttersta brottet att få ett barn att må dåligt och det är inte ditt fel.
Jag kan ju självklart inga detaljer kring ditt liv och du får berätta då mycket eller så lite som du känner att du behöver. Allt är ok.
Går du på BUP eller har någon du kan prata med i ditt liv? Någon kurator eller vänner? Jag tror du kan behöva det.
Jag kan bara säga att det kommer att bli bättre. Om du bara fortsätter vara stark ett tag till så kommer du snart se tillbaka mot den nuvarande versionen av dig själv och tacka för att du uthärdade. Du fixar det här vännen!
