Hem > Forum > Livet > Livet vände på 1sec

Livet vände på 1sec

Visar 8 inlägg - 1 till 8 (av 8 totalt)
7
  • Trådstartaren

    Jag var en energisk, levnadsglad kille som älskade att jobba inom äldreomsorgen och ett brinnande intresse för föreningsliv i fotboll och basket.

    För 3år sedan blev jag påkörd av en bil bakifrån i 50km/h, ambulans till akuten men röntgen visade inget, jag skickades hem lite mörbultad.  I 9 dagar åt jag alvedon och Ipren mot värk i rygg och nacke innan jag gick till vc för att tabletterna inte hjälpte mera. Ingen undersökning men starkare tabletter fick jag, tiden gick och värken i rygg och nacke blev värre och nu började benen värka och domna bort när jag stod för länge. På vc sa läkaren bara att jag skulle vila så går det över och så fick jag starkare tabletter. Enligt försäkringsbolaget så kan man få lite ont i ryggen i min ålder för värken hade inte med krocken att göra påstod dom för det visade inget på röntgen på akuten, så inga försäkringspengar fick jag. Efter 1,5år konstaterar man att det är muskelsmärtor i ryggen med nervinklämningar i benen som är felet, alltså ingen riktig diagnos. Hela tiden har värk i rygg och ben bara ökat och jag har fått starkare tabletter. Idag, 3år senare har jag långtidsverkande morfintabl, korttidsverkande morfintabl, morfinplåster, maxdos för muskelavslappnande, maxdos för nervsmärtor, maxdos för depression och inget hjälper. Jag kan gå 40m utan hjälpmedel så för det mesta åker jag rullstol, jag har kroniska smärtor i rygg och ben och smärttopparna som kom ganska sällan i början börjar bli kroniska också så tabletterna hjälper inte.  Allt jag gör, precis allt jag gör skapar smärtor, alltså mera smärtor än dom jag redan har och jag blir hela tiden sämre. Ortopeden säger att dom inte kan göra något, neurologen säger att dom inte kan göra något, på vc säger läkaren att hon inte kan göra något. Dom 2,5första åren var jag sjukskriven men nu är jag sjukpensionär.

    Jag är en belastning för samhället och framförallt  för min familj (fru och 3 barn). Hade jag dött så hade min familj fått det bättre. Vad har jag att se fram emot? Att bli sämre och till slut hamna i sjukhussäng för gott 47år gammal? Jag ligger i en soffa 20h/dygn för jag kan inte göra något, dom andra 4h försöker jag somna men det går sådär pga smärtorna. Har funderat på att ställa mig framför tåget men då tycker jag synd om tågföraren som kör på mig.  Livet är en enda raksträcka mot döden, frågan är bara hur lång raksträckan är…..

    Jag var en energisk, levnadsglad kille som älskade att jobba inom äldreomsorgen och ett brinnande intresse för föreningsliv i fotboll och basket. För 3år sedan blev jag påkörd av en bil bakifrån i 50km/h, ambulans till akuten men röntgen visade inget, jag skickades hem lite mörbultad. I 9 dagar åt jag alvedon och Ipren mot värk i rygg och nacke innan jag gick till vc för att tabletterna inte hjälpte mera. Ingen undersökning men starkare tabletter fick jag, tiden gick och värken i rygg och nacke blev värre och nu började benen värka och domna bort när jag stod för länge. På vc sa läkaren bara att jag skulle vila så går det över och så fick jag starkare tabletter. Enligt försäkringsbolaget så kan man få lite ont i ryggen i min ålder för värken hade inte med krocken att göra påstod dom för det visade inget på röntgen på akuten, så inga försäkringspengar fick jag. Efter 1,5år konstaterar man att det är muskelsmärtor i ryggen med nervinklämningar i benen som är felet, alltså ingen riktig diagnos. Hela tiden har värk i rygg och ben bara ökat och jag har fått starkare tabletter. Idag, 3år senare har jag långtidsverkande morfintabl, korttidsverkande morfintabl, morfinplåster, maxdos för muskelavslappnande, maxdos för nervsmärtor, maxdos för depression och inget hjälper. Jag kan gå 40m utan hjälpmedel så för det mesta åker jag rullstol, jag har kroniska smärtor i rygg och ben och smärttopparna som kom ganska sällan i början börjar bli kroniska också så tabletterna hjälper inte. Allt jag gör, precis allt jag gör skapar smärtor, alltså mera smärtor än dom jag redan har och jag blir hela tiden sämre. Ortopeden säger att dom inte kan göra något, neurologen säger att dom inte kan göra något, på vc säger läkaren att hon inte kan göra något. Dom 2,5första åren var jag sjukskriven men nu är jag sjukpensionär. Jag är en belastning för samhället och framförallt för min familj (fru och 3 barn). Hade jag dött så hade min familj fått det bättre. Vad har jag att se fram emot? Att bli sämre och till slut hamna i sjukhussäng för gott 47år gammal? Jag ligger i en soffa 20h/dygn för jag kan inte göra något, dom andra 4h försöker jag somna men det går sådär pga smärtorna. Har funderat på att ställa mig framför tåget men då tycker jag synd om tågföraren som kör på mig. Livet är en enda raksträcka mot döden, frågan är bara hur lång raksträckan är…..

    Hej,

    Det låter verkligen tufft. Psykofarmakan har, enligt vad jag förstår, tveksam effekt på psykiska besvär, men svåra biverkningar på lång sikt, så om det är därför du tar det kanske du bör överväga långsam uttrappning. Min mor har en svår whiplashskada efter påkörning bakifrån och från henne har jag detta länktips, http://www.nackskada.se/mobilestartpage/mobile/?fbclid=IwAR1qJfwewUK-FE2O7qjh2wifkI4XkIi1dJ6WEi5drv2AD7eyp3wmww1jzR4 om du inte tittat där redan.

    Trådstartaren

    Hej!

    det var en intressant länk, den ska jag lusläsa.

    Psykofarmaka äter jag dels för min nedstämdhet/trött på livet men samma tablett ska även vara bra vid nervsmärtor fast dom hjälper inte på något av dom. I natt hade jag en diskussion med en av mina ”vänner” via messenger, vi har varit hur thighta som helst, skrattat, gråtit, berättat hemligheter för varann osv innan krocken men nu har han och några till försvunnit helt, mitt i min värsta del av livet men han hade ingen bra förklaring till det, han påstod att det var för att jag en gång hade uttryckt mig plumpt på han Instagram, dagisfasoner enligt mig. Så snart står jag helt ensam förutom familjen som hade haft det mycket bättre om jag försvann.

    Hej!

    Om du vill trappa ner eller sluta med psykofarmakan rekommenderar jag Peter Breggins bok Att sluta med psykofarmaka, finns att köpa och på bibliotek. Läkare har oftast dålig koll på nedtrappningen.

    Jag känner igen detta med vänner som överger när livet drastiskt förändras från min familj. Pappa hade en sjukdom som ledde till totalförlamning och död, och de som en gång sa sig vara mina föräldrars bästa vänner avböjde alla inbjudningar när sjukdomen kommit till vår familj. Men han hade kontakt med några få vänner/släktingar förutom vi i familjen. Hans föräldrar var dock inget stöd.

    Båda mina föräldrar pratade med utomstående professionella pga skada och sjukdom, om sina tankar och känslor. Jag vet hur det känns att vilja dra sig undan från sitt sociala liv. Jag har gjort det i mitt liv, för mycket. Ofrivillig ensamhet aktiverar samma område i hjärnan som fysisk smärta.

    Trådstartaren

    Psykofarmakan är inte svår att sluta med, min smärtläkare trappar upp och ner olika preparat för att se om dom ger effekt vilket dom tyvärr inte gör. Mina anhöriga vill att jag går och pratar med en Diakonissa, jag vet inte, tror inte jag vågar öppna mig såå mot en annan person.

    Hoppas att du inte känner dig ”sjukare” när man föreslår att du ska prata med någon professionell, att du inte känner att du stämplas som svag på något sätt. Det viktiga är att du har förtroende för personen och med en professionell skulle du kanske lättare kunna släppa tankar på belastning och istället se det som en utmaning.

    Min pappa höll kvar i vissa av sina starkaste intressen och fick även nya, han spelade datorspel och skrev en lunta med dikter vilket han kanske inte gjort om han inte blivit sjuk.

     

    Trådstartaren

    Jaa, vi får se…

    just nu vill jag inte prata med någon överhuvdtaget men det var faktist rätt skönt att skriva av sig lite till dig, Tack!

    Coolt att din pappa började spela datorspel, det hör ju inte till vanligheterna 🙂

    Pappa hade jobbat på fritids och var lekfull av sig 🙂

    Kul att ha varit till lite hjälp 🙂

Visar 8 inlägg - 1 till 8 (av 8 totalt)
7

Du måste vara inloggad för att svara på denna tråd.