Jo, det där med spelandet var faktiskt ganska så bra. Och egentligen det enda sammanhanget där jag kände att det fungerade hyggligt tillsammans med andra. Har sedan jag var tjugofem år (uppskattat) varit förtidspensionär. Vilket jag blev efter åratal av försök med olika jobb och jobbträningar. Men det ville sig inte, jag passade inte in och kunde inte det sociala spelet (för att vara kortfattad). Och det gavs liksom upp om mig. Men när det gäller spelandet, så är det på sätt och vis att man kommunicerar med och via instrumenten. Det blir heller inte det vanliga snurret från huvudet och alla tankar när man spelar, när det är så mycket fokus och koncentration på själva spelandet. Kanske kan det vara något för dig också, att spela; om du nu inte redan har provat på det, vill säga.
Det blir inte mycket till promenader här heller, nu för tiden. Men det blir en daglig tur in till Ica på cykeln, som är cirka nio kilometer fram och tillbaka; lite som att förena nytta med nöje (liksom), då det ju är lite av ett måste att få hem mat och annat.
Bra att du också har fått höra det från andra, det där med medvetenheten och självinsikten. Men sen att du inte ser det som något speciellt positivt, det tror jag mig förstå ganska så klart. Men, jag tror att du i och med det har stor chans att hitta nya vägar framöver som för att hjälpa dig själv. Jag i min tur gick omkring lite som en lallande idiot, när jag var i din ålder, och förstod egentligen inte mycket av vad som hände. Och, hade nog inte så stor chans att förändra. Så, försök att det det som något väldigt positivt, och en tillgång, detta med din medvetenhet och självinsikt.
