Hem > Forum > Livet > Lever endast pga barnen

Lever endast pga barnen

Visar 3 inlägg - 1 till 3 (av 3 totalt)
2
  • Är 40 år och så fast i skulder. Förra veckan kom pricken över i:er.Då utmättes min bil. Har svårt ta mig till arbeten nu då jag måste vara snabbt på plats som vikarie. Min sambo som jag för övrigt har barnen med har aldrig vetat om mina skulder ( de fanns redan när vi träffades) och kan inte säga något.Han tror att bilen är utlånad till en kompis.

    Har inte känt någon livslust på flera år men när jag ser mina barn kämpar jag vidare. Vet att jag är döttrarnas favorit och vågar därför inte lämna jorden.

    Men nu har jag varit vaken hela natten och vill verkligen inte leva.Kommer vara hemma från jobbet idag.

    Jag är alltid den mest pratglada och sociala i alla sammanhang och ingen vet hur dåligt jag mår över alla skulder.

    Vet inte vad jag vill med detta inlägg men undrar om det finns fler som mig

    Jag känner inte direkt igen mig men jag är någon som tänkt att jag vill ge mycket av mig själv för att göra andra glada. Jag har hållit jobbig information hemlig från andra för att jag inte vill tynga dom (som att jag inte ville förstöra stämningen på klassresan när jag låg i min säng och var rädd att jag skulle dö efter en olycka) och har helt enkelt blivit uppväxt så, att tänka på andras behov före mina egna. Det här är något som jag inte alls är någon expert på men jag har kommit på att det gör mig olycklig och att jag inte är en så bra förebild för mina systrar när jag låter andra köra över mig utan att stå upp och skydda mig själv. Istället har jag skyddat våldtäktsmän och andra förövare. Nu har jag lovat mig själv att göra allt för att stå upp för mig själv. Och att börja lära känna mina viljor och behov.

    Hur skulle det vara om du var mer ärlig hur du kände inför andra?

    Hur skulle det kännas att lyssna på dig själv och tillåta dig själv att inte alltid vara på topp?

    Hur skulle det vara att acceptera att alla känslor är lika värde med rätt att få finnas?

     

    Lycka till!

    Jag känner igen mig lite. Jag lever också för familjens skull. Inte för att jag skulle ta livet av mig, men jag har verkligen inget annat att leva för. Min situation har gjort att de flesta intressen jag haft inte känns roliga längre. Snarar tvärtom.

Visar 3 inlägg - 1 till 3 (av 3 totalt)
2

Du måste vara inloggad för att svara på denna tråd.

Vi har gjort en säkerhetsuppdatering på Mind forum som innebär att logga in-förfarandet har ändrats. Du kommer i samband med att du loggar in få ditt lösenord skickat via e-mail.