Kroniska självmordstankar.

[Teal Cofude]

Anonym skrev:

Naturligtvis är är vi många, som kanske tyst för oss själva lovat våra föräldrar eller andra att hålla ut. Men en dag står man där, när man inte har kvar sina föräldrar och känner sig befriad av sina löften men också frågande till vad man ska göra nu då även den stenen över bäcken är borta.

Minsann vad rätt du får i mina tankespårs existens. Tack för dina ord.

Endast en riktigt stark människa kan överleva en sådan situation, har kag hört till lede, vilket kag är trött på att bli påmind om av människor som i all välmening vill trösta. Fast om man i sjukdom och/eller tvingats ut på plankan (på dåliga erfarenheternas skepp) är det svårt att vara glad för de hållhakar som man erhållit. Jag vill egentligen inte försvinna men orkar inte leva så som det ut just nu.

Hittills har mina överlevnadsstrategier blivit av många slag. Nu är det att minska risken för att bli besviken vilket kan yttra sig i tankana: “Jag behöver inga fler saker.” Jag är tacksam för det minsta.” “Min framtidsvision begränsas och jag har mycket svårt för att hoppas på något som inte kan införlivas.” “Där är nog sanning i att jag är älskad om de säger sig göra det.”

Se jag har mycket att leva för, men massor som förklarar ett förtidigt avsked.

Tack för att du får mig att reflektera.

Hej!

Eftersom jag har levt med att min hjärna har uppmanat mig att ta livet av mig gång på gång, i stort sett hela mitt liv.

Så kanske jag får ge några råd i all välmening, eftersom jag är trött på att höra typ ryck upp dig och annat meningslöst hurtigt.

Det är säkert många som får sådana uppmaningar emellanåt, beroende på hur man själv mår just då reagerar vi olika men försök att tro att de verkligen vill dig gott.

Ställ inte för höga och långsiktiga krav på dig själv, då man mår dåligt kanske man ska börja med en dag i sänder för att så småningom när man mår bättre  gå vidare med längre planer.

Hur motiverar man sig att vara kvar i livet ? Hur man motiverar sig är nog väldigt individuellt kanske föräldrar, anhöriga, kompisar, mm. försök hitta något som intresserar dig som gör att du vill vara kvar ett tag till.

I mitt fall så brukar jag tycker om att se och höra natur och vetenskaps program på tv och radio, musiken och djuren har nog också räddat mig många gånger.

Nu ska jag sluta att skriva, ni får ta det för vad det blev.

Ta hand om er.

[Teal Cofude]

Anonym skrev:

Hej! Eftersom jag har levt med att min hjärna har uppmanat mig att ta livet av mig gång på gång, i stort sett hela mitt liv. Så kanske jag får ge några råd i all välmening, eftersom jag är trött på att höra typ ryck upp dig och annat meningslöst hurtigt. Det är säkert många som får sådana uppmaningar emellanåt, beroende på hur man själv mår just då reagerar vi olika men försök att tro att de verkligen vill dig gott. Ställ inte för höga och långsiktiga krav på dig själv, då man mår dåligt kanske man ska börja med en dag i sänder för att så småningom när man mår bättre gå vidare med längre planer. Hur motiverar man sig att vara kvar i livet ? Hur man motiverar sig är nog väldigt individuellt kanske föräldrar, anhöriga, kompisar, mm. försök hitta något som intresserar dig som gör att du vill vara kvar ett tag till. I mitt fall så brukar jag tycker om att se och höra natur och vetenskaps program på tv och radio, musiken och djuren har nog också räddat mig många gånger. Nu ska jag sluta att skriva, ni får ta det för vad det blev. Ta hand om er.

Tack för att du delar med dig av tips.

Jag håller med om att uttryck likt “ryck upp dig” eller “det finns andra som har det sämre” är så skeva i dessa sammanhang. De klingar illa och har tendens att motverka bättring.

Jag ska använda mitt motivationsuttryck: “Kämpa! …lite till i alla fall” Det funkar kortsiktigt och det räcker långt i stunder som är svarta.

 

Hej!

Jag vill känna att man menar något med vad man säger (naivt må vara) men annars kan man bara nicka och gå vidare, det skulle många gånger kännas bättre.

Vi mår alla olika, ibland bra eller någorlunda  för att i nästa stund eller nästa dag må riktigt dåligt.

Vi är olika bra på att läsa av varandras känslor, så grundtanken bör nog vara att man tror att den som man möter vill dig väl.