Hej!
De senaste tio åren har jag varit drabbad av olika former av psykisk ohälsa, återkommande depressioner, anorexi, OCD… Det senaste halvåret har det gått riktigt bra, jag har kommit ifatt i livet kan man säga. Jag arbetar halvtid, bor själv och klarar av de dagliga uppgifterna som måste göras.
Det som däremot trycker är att min mamma nu har blivit lite psykisk skör och det är väldigt påfrestande. Om jag exempelvis har en bra dag och sedan blir kontaktad av min mamma, då kan ångesten skölja över mig. Jag känner igen mig själv i hennes problem och nedstämdheten ökar.
Har tidigare tagit avstånd för att rädda mig själv, men det känns själviskt. Hon var ju alltid där när jag mådde dåligt.
Jag har berättat lite om hur jag känner, och hon blev inte arg eller så. Men det känns fel att lämna henne i sticket.
Någon som varit i en liknande situation?
