Hem > Forum > Livet > Jobbigt utan orsak

Jobbigt utan orsak

Visar 9 inlägg - 1 till 9 (av 9 totalt)
8
  • Jag trodde att det skulle bli lättare under semestern. Var inte alls förberedd på att må så här dåligt. Orkar ingenting och känner mig mest likgiltig hela tiden. Livet blev inte som jag planerat och jag känner mig därför misslyckad hela tiden. Min man blir på dåligt humör och tar avstånd när jag har en sämre period vilket känns jobbigt. Har ibland självmordstankar fastän jag inte vill dö, något som skrämmer mig men som jag också skäms något otroligt för. Har ingen specifik orsak till varför jag mår dåligt för egentligen borde jag vara världens lyckligaste eftersom jag utåt sett har det bra. Skäms över att jag konstant är på dåligt humör ”utan orsak”. Är så trött på att må dåligt och får dåligt samvete när det går ut över mina barn.

    Jag trodde att det skulle bli lättare under semestern. Var inte alls förberedd på att må så här dåligt. Orkar ingenting och känner mig mest likgiltig hela tiden. Livet blev inte som jag planerat och jag känner mig därför misslyckad hela tiden. Min man blir på dåligt humör och tar avstånd när jag har en sämre period vilket känns jobbigt. Har ibland självmordstankar fastän jag inte vill dö, något som skrämmer mig men som jag också skäms något otroligt för. Har ingen specifik orsak till varför jag mår dåligt för egentligen borde jag vara världens lyckligaste eftersom jag utåt sett har det bra. Skäms över att jag konstant är på dåligt humör ”utan orsak”. Är så trött på att må dåligt och får dåligt samvete när det går ut över mina barn.

    Kan det vara så att det faktiskt finns orsak, även om du inte vet vilken den är? Depression kommer ju ofta smygande, själv fick jag fruktansvärt huvudvärk som gjorde att jag var tvungen att sjukskriva mig i några år sedan. Då hade jag hållit på och sprungit till doktorn, uteslutat allt från hjärntumör till sömnapné då jag tyckte jag mådde bra psykiskt men efter att jag har gått på terapi har jag upptäckt att det finns massa med obearbetade trauman mm. bakom den fysiska smärtan. Nu vet jag ju inte hur du mår fysiskt men det jag vill säga är att vi människor kan vara jätteduktiga på att lura oss själva.

    Vad tråkigt att du mår så dåligt. Jag är av den åsikten att man absolut kan må dåligt utan egentlig orsak, men tänker att det kanske ändå kan vara bra att säkerställa huruvida det faktiskt ÄR så att det inte finns någon egentlig orsak till att du mår dåligt. Fundera över om det finns någonting i ditt liv som drar ner dig. Finns det någonting du skulle vilja/kunna ändra på?

    Jag förstår att det känns jobbigt att din man blir på dåligt humör och tar avstånd när du mår dåligt. Har du berättat för honom hur dåligt du mår? Kan det vara så att han inte riktigt förstår hur du känner dig?

    Du behöver absolut inte skämmas (vet att det är lätt att säga) för att du mår som du gör. Jag tycker att det är starkt av dig att skriva här och berätta!

    Trådstartaren

    Tack för era svar! Jag vet att han tycker att det är jobbigt när jag mår dåligt så jag försöker oftast sopa det under mattan för att han ska vara gladare. Jag vet att jag gör för mycket i hemmet och egentligen skulle jag inte vilja bo i den här delen av stan vilket antagligen påverkat måendet. Har haft det stressigt på jobbet under våren också. Jag pratade med min psykolog i våras men då hade jag ändå en bättre period än nu och kände inte att jag behövde boka in ett nytt möte, men nu är det då riktigt jobbigt igen och hon har slutat så jag måste gå till en ny om jag ska någonstans vilket också känns jobbigt. Idag har jag inte kunnat glädjas över någonting alls och då har jag ändå fått en hel del gjort, men det dåliga humöret består. Får hoppas på en bättre morgondag för så här vill man inte har det varje dag…

    Tack för era svar! Jag vet att han tycker att det är jobbigt när jag mår dåligt så jag försöker oftast sopa det under mattan för att han ska vara gladare. Jag vet att jag gör för mycket i hemmet och egentligen skulle jag inte vilja bo i den här delen av stan vilket antagligen påverkat måendet. Har haft det stressigt på jobbet under våren också. Jag pratade med min psykolog i våras men då hade jag ändå en bättre period än nu och kände inte att jag behövde boka in ett nytt möte, men nu är det då riktigt jobbigt igen och hon har slutat så jag måste gå till en ny om jag ska någonstans vilket också känns jobbigt. Idag har jag inte kunnat glädjas över någonting alls och då har jag ändå fått en hel del gjort, men det dåliga humöret består. Får hoppas på en bättre morgondag för så här vill man inte har det varje dag…

    Det låter som om det trots allt finns några saker som påverkar ditt mående negativt. Har du pratat med din man om att du känner att du gör för mycket hemma?

    Stress kan verkligen få en att må skit. Hoppas att det blir lite lugnare på jobbet framöver.

    Vad tråkigt att din psykolog har slutat. Jag vet precis hur jobbigt det kan vara att behöva börja om med en ny person. Man kan inte styra andra människors val och andra människor kan inte heller se in i framtiden, men kanske kan du försöka få en samtalskontakt som i alla fall just nu inte har några planer på att sluta inom de närmaste månaderna…?

    Jag hoppas också att det känns lite bättre i morgon!

    Jag trodde att det skulle bli lättare under semestern. Var inte alls förberedd på att må så här dåligt. Orkar ingenting och känner mig mest likgiltig hela tiden. Livet blev inte som jag planerat och jag känner mig därför misslyckad hela tiden. Min man blir på dåligt humör och tar avstånd när jag har en sämre period vilket känns jobbigt. Har ibland självmordstankar fastän jag inte vill dö, något som skrämmer mig men som jag också skäms något otroligt för. Har ingen specifik orsak till varför jag mår dåligt för egentligen borde jag vara världens lyckligaste eftersom jag utåt sett har det bra. Skäms över att jag konstant är på dåligt humör ”utan orsak”. Är så trött på att må dåligt och får dåligt samvete när det går ut över mina barn.

    Semester upplever jag press över allt ska vara så bra lyckligt alla är glada och man ska må så bra och göra saker. Det jag vill säga är att semester också kan ställa krav på en och mår man inte så bra så upplever jag att det känns ännu värre. Detta år är första ggn som jag inte har planerat något för mig och familjen. Planeringen är det som jag tycker är kul, men har i gen lust eller motivation i år. Faktum är att det kanske är det bästa för mig inga krav på lycklig semester och har vart där och där mm…,

    Enklast är att följa hur man mår, men det håller inte i längden. Så klart vill din man att du ska må bra och det är jobbigt när ena partnern mår dåligt. Samtal har hjälpt mig med maken om dela sysslorna i hemmet, men också i mitt fall acceptera att han utför sysslorna på sitt egna sätt och inte på mitt sätt.

    Sedan är vi alla olika, önskar dig all styrka och skickar energi till dig.

    Ps! I framtiden boka in samtal även när du mår bra om du har möjlighet har lärt mig av det misstaget. Avböjt för jag tyckt jag mått bra och fixar det, sedan kom en svacka längre fram

    kram

     

    Jag trodde att det skulle bli lättare under semestern. Var inte alls förberedd på att må så här dåligt. Orkar ingenting och känner mig mest likgiltig hela tiden. Livet blev inte som jag planerat och jag känner mig därför misslyckad hela tiden. Min man blir på dåligt humör och tar avstånd när jag har en sämre period vilket känns jobbigt. Har ibland självmordstankar fastän jag inte vill dö, något som skrämmer mig men som jag också skäms något otroligt för. Har ingen specifik orsak till varför jag mår dåligt för egentligen borde jag vara världens lyckligaste eftersom jag utåt sett har det bra. Skäms över att jag konstant är på dåligt humör ”utan orsak”. Är så trött på att må dåligt och får dåligt samvete när det går ut över mina barn.

    Wow, vet inte om du är kvar här men känner igen mig… ”Utåt sett” är jag kanske jäkligt lyckad, men det känns inte så… Vad gör ni på semestern? Är ni kvar hemma, eller är ni ute och reser? Semester samtidigt, eller har ni delat upp semestern för barnens skull..? (För att täcka hela sommarlovet…)  Vet inte om du kanske har löst alla dina problem ”by now”, men kände verkligen att jag kunde relatera till den där känslan när man behöver ”honom” och han mest bara blir grinig över att han kan ha en roll att spela i hur man/du/jag mår… 🙁 …och därmed mest surar/skäller när man behöver honom som bäst.

    Well, hoppas för din skull att du inte är kvar här… <3 Trevlig sommar!

    Känner igen mig där.

    Oftast så är det nog dock en orsak eller mer rätt massor med små saker som till slut strular till det för en. Och semestrar e jobbiga på det viset efter som man själv ofta sätter press på sig att gör allt det där man inte hunnit när man jobbade, å mitt i allt det ska man vara glad, få något att berätta när alla frågar om man har haft semester osv. Så egentligen så är det inte så konstigt att man blir låg på semestern. Å det tröttsamma är att allt det här vet man men skallen skriker i varje fall negativa tankar på en. Blir lite trött bara av att skriva det här

    Avatar

    Nu börjar arbetstiden närma sig – hur har sommaren varit?

Visar 9 inlägg - 1 till 9 (av 9 totalt)
8

Du måste vara inloggad för att svara på denna tråd.