Hem > Forum > Livet > Jag vill bara ta livet av mig.

Jag vill bara ta livet av mig.

Visar 6 inlägg - 1 till 6 (av 6 totalt)
5
  • Jag ser ingen mening med livet. Jag tänker ta livet av mig. Det är enda lösningen, för att slippa känna, tänka… slippa allt. Det blir aldrig bra.

    Kan de ens vända?

    Allt är så mörkt.

    Planen är så gott som klar, vad håller mig egentligen tillbaka…?

    Alla som älskar dig, och verkligen skulle må skitdåligt om du kliver av.

    Själv tar jag en minut i taget för att orka. Har du någon att prata med? Själv har jag ingen alls så jag läser här och på andra sidor som kan hjälpa. Men det är jävligt tufft ibland. Kram om du vill. Kämpa på.

    Jag ser ingen mening med livet. Jag tänker ta livet av mig. Det är enda lösningen, för att slippa känna, tänka… slippa allt. Det blir aldrig bra. Kan de ens vända? Allt är så mörkt. Planen är så gott som klar, vad håller mig egentligen tillbaka…?

     

    Jag fick det bästa tipset häromdagen som jag gärna delar med mig av:

    Om du ändå tänker ta livet av dig kan du väl go all-in med vad du egentligen vill göra med ditt liv. Finns inget att oroa sig för då. Inget att förlora!

     

    Sammanfattat: testa att leva på det sätt du vill och bara se vad som kan hända 🙂

    Jag fick det bästa tipset häromdagen som jag gärna delar med mig av: Om du ändå tänker ta livet av dig kan du väl go all-in med vad du egentligen vill göra med ditt liv. Finns inget att oroa sig för då. Inget att förlora! Sammanfattat: testa att leva på det sätt du vill och bara se vad som kan hända 🙂

    Jag önskar jag vågade testa detta (även om jag inte tänker ta livet av mig).

    Ibland tänker jag ”nu ska jag rycka upp mig själv och ta tag i mitt liv”, men det händer oftast inte så mycket. Orken och lusten finns inte där.

    Jag önskar jag vågade testa detta (även om jag inte tänker ta livet av mig). Ibland tänker jag ”nu ska jag rycka upp mig själv och ta tag i mitt liv”, men det händer oftast inte så mycket. Orken och lusten finns inte där.

    Men det handlar om att ta ett steg i taget. Hur önskar du att ditt liv ska se ut? Vad vill du vara för typ av person? Vad vill du göra på dagarna? Alla mål är inte satta utan det kommer ju allt eftersom och sen är aldrig något spikat i sten. Det som fick mig att våga testa att levs igen. Hade tänkt avsluta den 29 april men fick då rådet att skapa mitt eget manus. Sen fick jag rådet ovan av min partners syster. Det handlar om att våga. Om en känner att det är dags att avsluta så kan en göra det storslaget och vara den en egentligen önskar när den dagen kommer.

     

    Jag själv har varit så mörkt nere men jag ser detta som mitt sista försök och att jag vandrar på fortsättningen av första dagen på mitt nya liv. Har både psykisk och somatisk problematik i botten och lider av kronisk depression men tar inte längre medicin för det och nu när jag skissar över mina prioriteringar och planer så har jag haft 2 dåliga dagar på hela maj månad. Och då har det ändå varit riktigt jobbigt psykiskt pga oro för en annan persons liv etc.

     

    Jag lever för att jag tänker göra det jag tycker om och inte gå efter vad andra tänker och tycker. Aldrig vågat det innan. Den första spärren efter att jag börjat skissa var att gå ut offentligt om mitt mående. Slut med tabu. Slut med skam. Psykisk ohälsa är inte något pinsamt som ska tystas, det ska belysas och stöttas!

Visar 6 inlägg - 1 till 6 (av 6 totalt)
5

Du måste vara inloggad för att svara på denna tråd.

Vi har gjort en säkerhetsuppdatering på Mind forum som innebär att logga in-förfarandet har ändrats. Du kommer i samband med att du loggar in få ditt lösenord skickat via e-mail.