Jag orkar inte mer! Jag klarar inte det längre!

Jag är i en krävande skilsmässoprocess
Är snart god man till min mamma
Snart förvaltare till min dementa, nyktra alkoholiserade pappa
Mamma ska göra minnestest
Min sons alla behov ska tillgodoses
Jag tar hand om min son
Jag tar hand om min mamma
Jag tar hand om min pappa
Jag ser till att min exmake överlever
Min exmake blåser mig.. om och om igen
Jag är medberoende
Han är narcissist
Han är mytoman
Han är deprimerad
Han är fast i missbruk
Han är självmordsbenägen
Han är stundtals hotfull
Han är stundtals ångerfull
Han är manipulativ
Han är fast i någon typ av psykos som ingen annan ser

Och jag…
Jag är sjukskriven
Jag är deprimerad
Jag har ångest
Jag har panikångest
Jag lider av inre stress
Ständig stress
Ständigt spänd
Jag är utbränd
Jag har utmattningssymtom
Jag har en suicidal bakgrund
Jag lider av OCD
Jag drunknar i min OCD
Jag har GAD
Jag har ADHD
Jag har PTSD
Jag har alla jävla bokstäver
Och till och med mer därtill

Jag orkar inte mer
Jag klarar inte det längre

Jag hjälper alla
Men ingen hjälper mig

Min psykiatrimottagning har köpts upp
Min psykolog slutade
Det fanns ingen ny psykolog till mig
En ny psykolog började
Min nya psykolog slutade
Min psykiatriker slutade
Min kontaktperson slutade
All jävla personal har slutat
Finns inga nya att ta in
Mina behandlingar skjuts fram, gång på gång….
Ingen kunde påbörja min traumabehandling
Jag har ingen behandling
Nu har jag ingen psykiatriker
Ingen psykolog
Ingen kontaktperson
Ingen..

Jag orkar inte mer
Jag klarar inte det längre

Jag hjälper alla
Men ingen hjälper mig

Var finner jag min styrka nu? Mer kraft?
Hur har jag ens klarat det såhär långt?
Kommer jag klara det länge till?

Det tar stopp nu
Min kropp är slut
Min hjärna har stängt ner
Jag är sönder inombords
Jag är i tusen bitar
Jag känner mig kvävd
Jag kippar efter luft varje dag, varje sekund
Jag är tom
Jag är slut

Det gör ont
I mitt hjärta
I min kropp
I min själ
Allt gör ont
Det gör fysiskt ont överallt
Var enda lite cell i mig gör ont

Jag orkar inte mer
Jag klarar inte det längre

Jag hjälper alla
Men ingen hjälper mig

Ingen förstår
Fastän de säger att de visst kan förstå
För jag är ju inte ensam
Men jag lovar, ingen förstår
Ingen förstår hur det är att vara jag
Inte ens jag själv förstår
Hur ska då någon annan kunna göra det?

Jag gör allt jag kan
Jag ger det sista av mig själv
Jag ger det sista jag har
Jag har gjort allt jag kan
Jag har gett det sista av mig själv
Jag har gett det sista jag har
Där är ingenting kvar nu
Ingen förstår

Jag orkar inte mer
Jag klarar inte det längre

Jag hjälper alla
Men ingen hjälper mig

Mitt inre ropar på hjälp
Men ingen hör
Jag skriker inombords
Men ingen hör
Jag kämpar
Men ingen ser
Jag gråter inombords
Men ingen ser
Ingen hör
Jag klarar inte mer
Ingen ser
Ingen hör

Det löser sig säger dem
Men det känns inte så
Det blir bra säger dem
Men det känns inte så
Du är stark säger dem
Men det känns inte så

Jag vill fly
Jag vill bort
Låt mig vara
Låt mig bara få vara själv

Jag har aldrig varit själv
Det har aldrig funnits utrymme
För jag hjälper ju alla
Där har alltid varit någon annan där
Någon annan att hjälpa
Någon annan att stötta
Där har alltid varit någon annan som styrt mitt liv
Mitt liv är inte mitt eget
Jag gör ständigt något för någon annan
Jag lever inte för mig själv
Jag lever för andra
Jag lever för att andra ska kunna leva

Säg mig, hur ska jag orka? Hur ska jag klara detta?

JAG VILL INTE MER
JAG KAN INTE MER
JAG KLARAR INTE MER
LÅT MIG FLY
LÅT MIG VARA

Tusen kramar till dig. Herregud. Det är verkligen omänskligt det du bär på dina axlar, fina du <3 Förstår att du kämpat länge med detta och att det eskalerat över tid.

Ska man skala ner det du skriver är det egentligen två personer du på riktigt är skyldig att ta hand om: Din son och dig själv <3

Förstår att det är superkomplext det här med ditt ex och låter fruktansvärt att han kan vara hotfull och manipulativ. Kan bara föreställa mig att han gör ditt liv till ett helvete eftersom han är en narcissist och de oftast är funtade så? Nu går jag bara på min magkänsla och den är att om du på olika sätt kan försöka sluta finnas där för honom (men inte försättas själv i fara pga. det) tror jag du direkt skulle få lättare att andas? Tror alltså att det här kanske tar absolut mest energi och livskraft?

Kan du avsluta att vara god man till din pappa och även avsäga dig det för din mamma? Det kan ju bli att någon superduktig och empatisk person tar även den rollen, istället. Så som det ska kunna fungera? <3

Man får säga nej. Man får sätta gränser. Man får låta människor “falla” när man själv har för ont. Man får det fina du. Man får.

Usch vad jag känner igen mig 😕😭

Jag hör dig. Även om du inte tror det så både orkar och klarar du, du är eld och urkraft. ❤️