Jag är så trött på allting, vill bara få ett slut på allt

[Olive Divoso]

Jag är så trött på allting, ännu en gång har jag misslyckats. Jag gör bara mig själv besviken hela tiden. Jag kan inte prestera i skolan längre, mina betyg sjunker som titanic och jag har absolut ingen ork att göra något åt det. Uppgifterna jag ligger efter med bara växer på hög. Jag får F i kurserna för att min fula prestationsångest vägrar låta mig göra dåligt ifrån mig så istället skiter jag i allt tills det är försent. Nu står jag här, med fler uppgifter kvar i skolan än det finns dagar. Det känns som jag gör mina lärare besvikna, min familj, vänner och framförallt mig själv. Från att vara en toppelev med bra betyg till en elev med hyfsat okej betyg utom i de kurser jag ligger efter med uppgifter.

Alla längtar till sommarlovet men min ångest bara ökar. För mig är ledig tid inget jag gillar, jag måste själv distrahera mig för att inte tänka på allting. Jag är så trött på att min familj alltid ska låtsas som den perfekta familjen även om den är helt messed up. Varför ska mina päron låtsas som att de aldrig bråkar, varför ska min syster låtsas att hon mår bra när hon obviously inte gör det annars hade hon väl inte haft självmordstankar och självskadebeteende. Varför berättar inte min mamma för sina syskon eller mormor hur det faktiskt står till i vår familj. Det känns ju ändå bra att mormor aldrig är hos oss eftersom hon känner sig i vägen. Min största förebild kan inte ens komma hem till oss för att hon är rädd att säga något dumt eller göra något som sätter mamma i en dum situation.

Jag vet seriöst inte hur länge till jag orkar med denna skiten, om livet ska vara så här svårt så vet jag inte om jag vill leva.

Å vad jag känner igen mig från när jag var i din ålder! Prestationsångesten som gör att ingenting blir gjort, betygen som dalar, och du anar inte hur många  “perfekta familjer” som är “helt messed up” under ytan … eller det kanske du anar, förresten. Kan du inte tillbringa mer tid med mormor nu på sommaren, om hon nu är din största förebild?

Jag har läst ditt inlägg och känner med dig. Ditt inlägg handlar om många olika saker som går hand i hand med varandra. Din mamma, din syster, din mormor, dina betyg men framförallt DU.

Vad är det som gör att du blir energilös i skolan? Vilken årskurs går du i? När jag t.ex gick i högstadiet mådde jag väldigt dåligt en period av diverse orsaker och fick F i bland annat kemi och fysik. Engelska också tror jag. De där fick jag ordna sen, det löste sig.

Jag brukar tänka: Allt blir bra till slut, så är det inte bra så är det inte slut.

Nu vet jag att sommarlovet redan är igång. Jag skapade mitt konto senare än vad jag önskat så jag kunde logga in och svara på inlägg här. Men jag tänker i alla fall att det viktigaste i din situation är att Du börjar må bättre. Vad är det som gör att du mår sämre?

Många vuxna låtsas att saker och ting är bättre än vad dom är av flera orsaker. De kan skämmas, de är obekväma, tycker att saker är jobbiga – eller att de helt enkelt inte vet vad de ska göra. De kanske tänker ” de blir bättre snart…” och därför vill dom inte säga något eller ta upp problemen, förstår du?

Dina föräldrar, är dom väldigt upptagna av sig? I och med att du nämner att din syrra inte mår bra och att du inte verkar må bra. Någon hade behövt fånga upp er. Men tänker nu främst på dig. Svarar gärna igen om du loggar in och svarar på detta.

//Moderator tagit bort namn

• Detta svar redigerades för 4 år sedan av en moderator.