Hem > Forum > Livet > Jag är extremt ovanlig

Jag är extremt ovanlig

Visar 8 inlägg - 1 till 8 (av 8 totalt)
7
  • Efter nästan 40 år har jag insett att jag är extremt ovanlig. Jag har hela livet studerat livet, naturen, människor, verkligheten osv. Och under all den tiden har jag bara träffat en enda person som ser det jag ser och upplever det jag gör. En person som ledsamt nog inte finns i mitt liv längre. Människor kan inte se verkligheten som den är. Människor har mänskliga problem. Människor är trots sina olikheter väldigt lika.

    Finns det några själar här eller är alla bara människor som överallt annars?

    Berätta gärna mer om du vill, om hur du upplever verkligheten. Vill gärna veta mer.

    Trådstartaren

    Det är svårt att få fram i text, eller ord för den delen med. Det blir platt som min vän brukade säga. Jag försöker alltid se verkligheten objektivt. Och den här verkligheten är otrevlig och grym. Det finns ingen frihet här. Och då menar jag inte frihet som dom flesta menar. Man är aldrig fri här. Kroppen är ett fängelse man vandrar runt i. Man sitter fast i marken. Man är begränsad på alla möjliga sätt. Det är hopplöst att kommunicera som människa. Allting här är relativt och flytande. Det finns inte, och kan inte finnas en fast grund att bygga något på här. Det finns inget rätt eller fel. Inget sant eller falskt. Allting går bara ut på att förhindra nedbrytning så långt det går. Naturen är en enda stor maskin som följer några i grunden enkla regler. Att födas in i den här verkligheten är som att bli vingklippt. Jag förstår till viss del att det måste vara så. Om det inte gör ont sker ingen förändring. Jag ser att allting alltid strävar efter balans. Dock en balans som inte kan uppnås och som inte är meningen att den ska uppnås. Skulle allting vara i perfekt balans skulle den här verkligheten försvinna. Allt det negativa här borde vägas upp av lika mängd positivt. Men jag ser det inte här. Det finns säkert. Men kanske utanför den här verkligheten. Eller sker balansen i tiden. Jag vet bara att allt oscillerar.
    Det blir platt som sagt.

    Känner mycket meningslöshet och brist på frihet är något av vad det betyder för mig. Vill du berätta mer om vad du menar med positivt och negativt? Är frihet positivt och brist på frihet negativt?

    Trådstartaren

    Jag vet inte om något är positivt eller negativt egentligen. Det är nog med relativt och beror på hur man ser på saken. Men frihet tar mindre energi än ofrihet. Brist på frihet tycker jag är negativt i så fall. Eller känns åtminstone negativt. Man är väl både fri och inte fri. Man kan välja att vara fri. Men man kan inte välja att vara fri och samtidigt stanna i den här verkligheten.

    Hur tänker du kring verklighet? Finns det en verklighet eller flera?

    Trådstartaren

    Sannolikt flera. Men kanske bara en av den här typen

    Jag tycker inte att du skrivit på ett platt sätt.

Visar 8 inlägg - 1 till 8 (av 8 totalt)
7

Du måste vara inloggad för att svara på denna tråd.