Inser nu den sorgliga sanningen

[Pink Hufehe]

I början ville jag bara vara vänner, han var inte min typ, jag som inte hade haft någon vän på sju år då jag var isolerad och nära självmord till slut, var överlycklig att jag fick en vän. Han ville plötsligt vara mer än vänner och jag bröt kontakten..

han fick fram det bästa av mig, han fick mig att känna mig vackrast i världen .. men jag ville inte vara mer än vänner men det ville han så jag var tvungen att bryta, men han gav inte upp..

nästan varje morgon kom han och knackade på mitt fönster( bodde hemma hos föräldrarna fortfarande ) jag var störd av detta men längtade samtidigt tillbaka till min vän .

Varningsklockorna fanns där tidigt, jag kände i magen att det här är inte rätt, magkänslan liksom, men han gav inte upp , vid ett tillfälle när det hade gått tre år av berg och dal bane relation sen vi först träffades ringde jag polisen på honom, då var han hög och vägrade lämna mig, efter det var vi borta från varann ett tag, men vid den här tiden var det kaos i hemmet , det var bråk skrik gråt elände och åter elände, det gick även dåligt för mig med mina studier, jag kände för att orka med måste jag ha nåt starkt.

Jag ville inte sitta och dricka själv så jag ringde honom, vi började festa tillsammans hos honom.. varje helg, och jag fick komma bort från den här misären och ha ROLIGT. Det betydde så mycket, samtidigt blev det värre där hemma och jag flyttade till slut in på heltid hos honom jag klarade inte att vara en sekund i det där  helveteshuset, så jag flydde till honom.

den här tiden kom att bli den bästa tiden någonsin i mitt liv. Så jag ångrar inte det ,

men när han blev vräkt och jag hade fått en chans på lägenhet och senare också fick förstahandskontrakt och vi flyttade in där, det var då helvetet började.

Jag var så glad för min lägenhet, men glad kunde jag inte vara ,för oprovocerat puttade han mig, han snortade mycket amfetamin, jag hittade knark i mitt badrum, han begick grova saker mot mig jag inte vill skriva, brottade ner mig, tog stryptag… det har ett helvete och jag var rädd för mitt liv. Jag visste att han var kapabel att döda mig  det är nåt man kan känna av.

efter en incident..  så kom polisen och fångade honom ,han åkte in några år . Under den här tiden kan man ju tänka att jag skulle vara glad. Men jag bara kände mig helt tom ,lurad ,ledsen och ensam.
ensamheten var som en tortyr metod, min lägenhet var som en tortyr kammare av ensamhet .. jag klarade det inte. Jag var tvungen att ha tillbaks honom, vi hade pratat på telefon och han var ju drogfri nu och lugn, när han fick ett boende när han kom ut kom jag dit… i hopp om att det skulle bli som förr, när jag hade den bästa tiden i mitt liv,    Det blev inte så.

efter ett helvetes år av olika anledningar blev han vräkt från det nya boendet , och flyttade in i ett special  boende för missbrukare, det var ett helvete även där, visst det fanns ljusglimtar liksom i det tidigare boendet men det är inte det jag minns för det var så ofta som det var dåligt. Även där fick han flytta ifrån. Nu till ett förstahandskontrakt , i början var han lugn … och jag tänkte antagligen har han mognat . Jag ville så gärna att det skulle vara han och jag, min själsfrände , jag ville inte ha nån annan, jag insåg långt efter  när han där i början  var så på och ville ha mig och jag dissade , att det är han jag vill vara med. Men snart i den nya lägenheten kom drogerna in i bilden igen. Ett helvete.. av polis ingripanden och galenskap för att emellanåt vara helt fantastiskt, i samband med detta blev jag medlem här i MIND forum,

NUTID: han pratar om att han vill ha en tjej till, han kollar på porr live chat där han skriver direkt till tjejen i fråga . Jag tvivlar inte en sekund att hade han chansen skulle han vara otrogen om och om igen.

 

Det jag inser nu är att det kommer aldrig bli bra, jag ångrar inte att jag träffade honom, då skulle jag inte fått uppleva den bästa tiden i mitt liv som jag kallar det.

men det är så , och det är så fruktansvärt sorgligt ,så tungt i mitt hjärta.

han missköter sig nåt fruktansvärt. Han Har diabetes och äter dagligen socker i mängder( energi drycker läsk och annat, han har en mätare  och hans värde är uppemot 14 ibland, han drogar och tränar inte längre, han har även sömnapné som gör att risken för stroke och hjärtbesvär ökar drastiskt , jag är övertygad att han kommer dö ganska ung, och

alltså allt det här, det är liksom bara så sorgligt.  det kommer inte gå.. och jag måste förbereda mig på att leva ensam igen.

Jag strävade efter den där bästa tiden i mitt liv igen när jag gick tillbaks till honom, istället fick jag den värsta. Jag inser att den lyckan som jag fann, den kommer aldrig komma tillbaka.. jag kan givetvis uppleva annan sorts lycka om jag har tur , men den lyckan .. den var på nåt sätt fullkomlig. De här åren efter att han satt inne har bara varit ett enda stort önsketänkande från min sida innerst inne vetat att det här är inte bra , ”det här går inte och det vet du” men jag inte velat lyssna…

jag måste som sagt förbereda mig.

<3 Wow! Detta är enormt stort! Starkt!

Jag hör din smärta i det också, åh.
Så logiskt det som varit, just att du hoppats på att hitta tillbaka till den bästa tiden i ditt liv och att det varit med just honom. Du har verkligen kämpat så länge och hårt för att det ska inträffa igen. Du har väl i princip offrat hela dig själv för att det ska ske igen? Så orättvist att han inte kan möta dig i den här drömmen. Att han är för långt gången i sitt missbruk låter det som?

Stor kram till dig

[Pink Hufehe]

Red Simyna skrev:

<3 Wow! Detta är enormt stort! Starkt! Jag hör din smärta i det också, åh. Så logiskt det som varit, just att du hoppats på att hitta tillbaka till den bästa tiden i ditt liv och att det varit med just honom. Du har verkligen kämpat så länge och hårt för att det ska inträffa igen. Du har väl i princip offrat hela dig själv för att det ska ske igen? Så orättvist att han inte kan möta dig i den här drömmen. Att han är för långt gången i sitt missbruk låter det som? Stor kram till dig

ja visst ! offrat mig själv har jag absolut gjort, helt galet när man tänker på det .

jag tror inte det bara är pga missbruket , jag tror inte han är en bra människa helt enkelt. Han har sina bra sidor.. men min magkänsla där i början var rätt , jag antar att jag får  ” nöja ” mig med att fått uppleva lycka , men hade ju velat att allt skulle vara bra och få barn och så men men.. jag väntar mest på att han ska dö nu, det är ett under att han lever fortfarande..

tack för att du läste! kram!