IM DONE, IM FINE, IM SUICIDAL.

[Pink Qitaso]

Jag är en tjej på 17 år och har haft diagnosen depression och ångest i några år nu, har ett självskadebeteende men vet inte hur jag ska hantera det, livet känns bara tungt och de känns som att jag har ett hål i min mage som behöver fyllas ut för att jag inte ska drunkna.

Jag använder mig utav impulsiva handlingar för att kunna klara mig och när jag väl får självmordstankar så vill jag bort och tänker på hur jag kan ta livet av mig men en del av mig är alldeles för feg för att begå självmord vilket alla säger är bra för de kommer att hindra mig från at göra det, men är det verkligen det? är de ok för en person som mår dåligt och lägger sin negativa sida på sina medmänniskor i omgivningen att må dåligt? är de ok att vilja dör men inte kunna för att man inte vågar ta livet av sig?

Vill ju kunna växa upp och bilda mig en egen livsuppfattning i en positiv värld of mine men vet inte hur, jag snackar med en psykolog och tar antidepressiva men de hjälper inte längre?

vad ska jag göra?

One day at a time.

Har själv känt så, varit inlagd på sjukhus nyligen pga suicidageranden jag vet att livet kan kännas outhärdlig. Kan du hitta och använda dig av konstruktiva handlingar som tar dig vidare i livet på ett gynnsamt sätt? Alltså jag vet känslan när man är suicidal och couldn’t care less men vi är unga och som du säger vi har livet framför oss, har du något mål som du kan jobba mot?

Kan vara svårt att hitta svaren, vad ska du göra när det känns så tungt. Selfcare eller något åt det hållet som du kan fokusera på tex skincare dricka vatten osv istället för selfharm? Det blir så småningom en bra vana samtidigt som du visar dig själv genom pyttesmå aktioner att du värnar om dig själv och gör ännu en grej mot din tillfrisknande framtid där du mår bättre helt enkelt. Lyssna du kan ju fortfarande vara deprimerad och va super välhydrerad och med bättre hy nästa vecka? 🙂 Alltså pytesmå vanor tar dig vidare. One day at a time. One healthy choice after another.

Allt räknas, det sista du sa var inspirerande för mig, jag är stolt över dig och vill att du ska veta det. Kanske dags att prata med din psykolog och se om ni ska ev diskutera medicinen med en läkare. Been there. Det blir bättre. Promise!

[Pink Qitaso]

Förlåt för sent svar men jag glömde totalt bort det!

Jag förstår vad du menar med one day at a time men det är fortfarande outhärdligt att behöva stå ut med en sån smärta. Har även höjt medicinen och varit på sjukhuset eller vad du vill kalla det. Men de hjälpte ett tag kanske någon eller några månader men sedan nu igen känns det som att jag måste göra något återigen för att kunna känna saker.

Har inte skadat mig så pass mycket som innan vilket jag är stolt över men min självbild har sänkts ner till botten nu typ. Skojar inte..

Men tack för ditt svar och hoppas allt med dig även är bra, att ditt liv har en mening och att du tar hand om dig själv till den gränsen då de är bra såklart.

Pink Qitaso skrev:

Jag är en tjej på 17 år och har haft diagnosen depression och ångest i några år nu, har ett självskadebeteende men vet inte hur jag ska hantera det, livet känns bara tungt och de känns som att jag har ett hål i min mage som behöver fyllas ut för att jag inte ska drunkna. Jag använder mig utav impulsiva handlingar för att kunna klara mig och när jag väl får självmordstankar så vill jag bort och tänker på hur jag kan ta livet av mig men en del av mig är alldeles för feg för att begå självmord vilket alla säger är bra för de kommer att hindra mig från at göra det, men är det verkligen det? är de ok för en person som mår dåligt och lägger sin negativa sida på sina medmänniskor i omgivningen att må dåligt? är de ok att vilja dör men inte kunna för att man inte vågar ta livet av sig? Vill ju kunna växa upp och bilda mig en egen livsuppfattning i en positiv värld of mine men vet inte hur, jag snackar med en psykolog och tar antidepressiva men de hjälper inte längre? vad ska jag göra?

Pink Qitaso skrev:

Jag är en tjej på 17 år och har haft diagnosen depression och ångest i några år nu, har ett självskadebeteende men vet inte hur jag ska hantera det, livet känns bara tungt och de känns som att jag har ett hål i min mage som behöver fyllas ut för att jag inte ska drunkna. Jag använder mig utav impulsiva handlingar för att kunna klara mig och när jag väl får självmordstankar så vill jag bort och tänker på hur jag kan ta livet av mig men en del av mig är alldeles för feg för att begå självmord vilket alla säger är bra för de kommer att hindra mig från at göra det, men är det verkligen det? är de ok för en person som mår dåligt och lägger sin negativa sida på sina medmänniskor i omgivningen att må dåligt? är de ok att vilja dör men inte kunna för att man inte vågar ta livet av sig? Vill ju kunna växa upp och bilda mig en egen livsuppfattning i en positiv värld of mine men vet inte hur, jag snackar med en psykolog och tar antidepressiva men de hjälper inte längre? vad ska jag göra?

För några månader sedan förlorade jag min dotter 16 år. När jag läste tänkte jag att det kanske var hon som skrev . När man är i din ålder kan det kännas piss men det kommer bättre tider.

Sänk alla krav, antar att du går i skolan.

Planera om skolan till halvfart eller plugga det du är intresserad av, byt till någonting kreativt eller estetiskt. Du har inget att förlora. Skolan stressade min dotter mycket hon hade för höga krav på sig själv.

Berätta vad du känner för någon som du litar på.

Jämför dig inte med andra, tabort snapshat, Instagram, det stressar bara.

Börja sjunga i en kör någonstans.

Börja måla, gå en kurs i hur målar

Lär dig ett instrument.

Skriv dikter.

Tänk på att du duger som du är.

Fokusera på vänner som ger dig något positivt tillbaka, lägg inte ner tid på andra som inte ger bra tillbaka, du känner i hjärtat vilka det.

Allt handlar om tid, ha inte så brottom, tänk på vad som stressar dig och försök undvika det.

Att försvinna är inte bra, jag vet det är du som mår piss men när min dotter försvann förstördes livet för många, min andra dotter är nu allvarligt sjuk och min yngsta dotter förlorade sin hjälte men hon vill inte minnas storasyster längre hon vill bara glömma allt. Hennes mamma är sjuk nu, klarar inget. Hennes bästa två bästa vänner går hos psykologer för att dom mår så dåligt. Tänk på att det är inte bara ditt liv du tar, kanske du tar livet av dom du älskar.

Jag mår skit men jag har bestämt mig att leva för dom jag älskar.

Vet inte om det här gav dig något, tyvärr har jag erfarenhet i det här.

kämpa på❤️