Ibland är det så svårt att vara människa.

[Blue Sumety]

Har haft ångest länge, oftast är jag en glad person som de flesta tycker oroar sig för mycket. Har sjukt hög prestationsångest och mår ofta dåligt när det gäller studier och att vara duktig. De flesta skrattar åt mig men mest för att de inte inser hur jobbigt det faktiskt är. Jag har gjort suicidförsök några år sedan och självskadat. För det mesta mår jag bra. Så hände livet, fick ett utomkvedshavandeskap och fortsätter att blöda efter medicinering. Så otroligt ledsen över mitt förlorade barn och vill så gärna bli gravid på nytt, självklart orolig att jag ska ågrena bort det och vara rädd hela tiden. Drack alkohol häromdagen och fick galet mycket ångest, bakisågren men det känns som riktigt. Att jag vill inte leva mer. Att jag vill skada mig. Att jag har ont. Jag vet ju att jag drack för att jag var ledsen och att det var så skönt att slippa vara ledsen men nu har jag ont i själen. Åh va jobbigt.

Usch det känns som du har det verkligen jobbigt. Vad säger din partner om ditt förlorade barn? Har du alltid varit orolig för din prestation? Vad är det som gör att du inte känner att det inte behövs vara duktigt? Hur känner du dig när du tänker att du inte presterar på topp? Skulle du kunna klara det?

 

 

[Blue Sumety]

Anonym skrev:

Usch det känns som du har det verkligen jobbigt. Vad säger din partner om ditt förlorade barn? Har du alltid varit orolig för din prestation? Vad är det som gör att du inte känner att det inte behövs vara duktigt? Hur känner du dig när du tänker att du inte presterar på topp? Skulle du kunna klara det?

Min man har varit ledsen och hållit om mig när jag har behövt det, men han sörjer inte som jag, bebisen var inte lika verklig för honom som för mig tror jag, men han grät när jag fick mina sprutor för att avsluta min graviditet. Jag har alltid haft prestationsångest, alltid även som liten. Alltid velat kunna först äldrig öva och se, jag grät när jag inte kunde simma efter första simskolelektionen. Jag vet inte vad som känns, vill vara duktig är duktig, känner mig ofta ledsen när jag inte presterat bra. Är dock realist och inser att det är ju förjäkla jobbigt att alltid vara så sjukt bra men Jesus vad det gör ont att må dåligt. Det är svårt att försöka att inte vara bäst, det ger ju mig någonting men jag behöver det inte. I skolan är det störigt om jag inte gör bra ifrån mig men det går över efter ett tag. Det svider någonstans (hjälp vad jag låter stroppig). Men jag är alltid hårdast med mig själv. Alltid värst med mig. Ger alltid andra flera chanser och de behöver inte prestera men jag måste det på nått sätt, sjukt märkligt. Jag vet inte om jag hade kunnat inte prestera väl, iallafall inte utan förklaringar… min ångest är så svår.

Hmm intressant – du säger att du vill kunna allt utan att öva… du tycker alltså inte om att lära dig något nytt – bara kunna det… Det är verkligen intressant att se vad hjärnan gör med en…

Usch ångest är tungt – jag funderar vad du är mest rädd för att lyckas eller misslyckas?

 

[Blue Sumety]

Anonym skrev:

Hmm intressant – du säger att du vill kunna allt utan att öva… du tycker alltså inte om att lära dig något nytt – bara kunna det… Det är verkligen intressant att se vad hjärnan gör med en… Usch ångest är tungt – jag funderar vad du är mest rädd för att lyckas eller misslyckas?

Fast jag tycker om att lära mig saker jag vill bara kunna det först. Knepigt vad hjärnan kan göra med en. Så sjukt jobbigt att ha ångesten hängande över en så här. Hatar verkligen det. Mest rädd för att misslyckas tror jag, misslyckas, bli bitter och ensamhet tror jag. Så jobbigt bara att inte kunna släppa.

Hmm … Fungerar någon terapi? Min bror har kronisk ångest och tycker att han fått bra redskap via KBT – inte så att han är botad men han tycker att han kan hantera ångesten bättre…

Har du några idéer om vad din ångest beror på?

[Blue Sumety]

Anonym skrev:

Hmm … Fungerar någon terapi? Min bror har kronisk ångest och tycker att han fått bra redskap via KBT – inte så att han är botad men han tycker att han kan hantera ångesten bättre… Har du några idéer om vad din ångest beror på?

Har haft ångest problem hela mitt vuxna liv. Terapi i flera omgångar oftast så hjälper det med tekniker jag har fått och de redskap som jag har genom samtal och bara livet. Men ibland så kan man inte stoppa ångesten. Den bara kommer speciellt som att den nu var inducerad av alkohol. Kemisk Ågren känns tyvärr ofta som riktig ångest och då är all god kunskap och redskap som bortblåsta när den bara griper tag i en och man bara sitter med skiten. Det blir ju bra. Det går ju över, bara uschligt mesans man väntar. KBT har verkligen hjälpt mig. Försöker att bara må så bra som möjligt. Äta och dricka och vänta ut att det här uschliga går över. Imorgon kommer min älskade mamma på besök så då hoppas jag att jag mår lite bättre. Bor långt från Sverige så det känns skönt när hemma är lite närmare!