Hur kan jag bli positiv och glad?

Jag undrar bara är det meningen att jag ska känna mig bitter, sur, irriterad, ledsen, ensam, ha mycket negativ energi?

Jag kommer flytta till en ny stad för jag är så trött på där jag bor, varit här inne på mitt fjärde år.

Ska bara lyckas spara lite mera pengar så jag kan börja om i det nya landet och huvudstaden.

Jag har tidigare bott i ett annat land som jag trivdes rätt så bra i fast jag hade bra och dåliga dagar. Flyttade därifrån pågrund av att jag ville börja studera i Sverige för det var lättast för mig att göra så.

Jag har ett mera hälsosamt liv nu än jag hade både i de landet jag bodde i den huvudstaden samt i den huvudstaden som finns i Sverige.

Jag är frisk från min utmattning då jag haft en psykos. Jag är helt säker på att jag aldrig kommer få en psykos igen. Jag har ADD och är en högkänslig person. Så jag är väldigt känslostyrd person.

Jag har inte vetat om min ADD diagnos så jätte länge gjorde utredning på psykiatrin.

Jag blev glad då jag gjorde ett test som visar att jag är en högkänslig person som jag gjorde då jag bodde i de andra landet i några år. Var som allt föll på plats för mig då, varför jag tog in så mycket från andra, varför jag behovde mycket egentid fast jag inte alltid ville ha så mycket egentid. Varför jag regaderade så starkt på sorgliga scener i en film, då en annan människa grät så kunde jag känna den personens ledsamhet, då jag lysssnade på musik så blev jag så innerligt berörd av texten men likså ljudet.

Jag hade några bloggar då jag var yngre, så jag funderade på om jag skulle börja blogga igen, men inte för att bli känd och få en massa följare. Utan skriva då jag känner för de och ha den som min kretativa skriver sida.

Jag fick pausa mina sjuksköterskestudier pågrund av att jag blev utbränd och att det dessutom tog slut med en man jag var tillsammans med i många år. Jag älskade verkkligen honom fast han och jag inte sågs så mycket. För han jobbade otroligt mycket mer än vad jag gjorde. Jag långa arbetspass i Stockholm på ett äldreboende från 07:00 – 21:00 på helgerna för jag kände att han jobbade alltid varje helg.

Jag klarar inte av giftiga männiksor, jag har blivit väldigt sviken i mina kärleksrelationer så jag har svårt att lita på en man då det blir mer seriöst. Jag använder inte sociala media lika mycket som jag gjorde förut. Kände att det blev mest negativt och för mycket intryck som jag alltid bearbetar så djupt. Jag är en person som anlyserar väldigt mycket. Det tog ett tag innan jag skrattade igen sådär innerligt efter utbrändheten. Skrattade inte lika mycket då jag hade blivit utbränd, så åt jag en medicin i ett år som gjorde att mina känslor vara lite mera avstängda så då skrattade jag inte djupt så. Så det var härligt då jag 2020 blev medicinfri och kunde skratta innerligt igen. Det var de som jag mest längtade efter då jag åt medicin att få skratta.

Jag har gjort en egen poster för att kände att det kunde vara roligt och pigga upp lite.

 

<3 Intressant frågeställning om hur en kan bli mer positiv och glad. Mitt liv blev trevligare och roligare när jag medvetet började le litegrann ute bland folk (det får ju kanske finnas gränser och inte vara hysteriskt så man skrämmer upp någon, haha). Faktiskt var det mycket självmedvetenhet från alla dessa zoom-möten som gjorde mig uppmärksam på att man ser så otroligt mycket mer härlig ut när man ler och är liksom tillmötesgående.

Tror folk tolkar en som just fredlig och vänlig – på kuppen. Fina möten och samtal uppstår oftare, enligt min erfarenhet. Mitt liv har blivit otroligt mycket roligare sedan jag började med det! Oftast har man många fina känslor/egenskaper/sidor också inom sig men när man utstrålar lite glädje och positivitet så ler folk ofta tillbaka. De blir också på bra humör. Ringar på vattnet. Det här är ju oerhört basic och inget nytt för någon här på forumet förstår jag. Men det är iaf på riktigt mitt tips: bli medveten om när man har ett sammanbitet ansikte och försöka bryta det med att le, istället.

Läste någon gång att det är jobbigare för ansiktsmuskulaturen att se arg ut än att le – att man spänner sig vid t ex ilska. Kanske kan vara värt att tänka på =)