Hur får man bättre självkänsla?

[Red Dykepi]

Jag har insett att jag behöver förbättra min självkänsla, men hur gör jag egentligen det? Jag har en lista i telefonen där jag regelbundet skriver ner alla snälla tankar som jag tänker om mig själv. Sedan går jag tillbaka då och då och läser igenom dessa snälla tankar. Jag har även en app som en gång om dagen skickar påminnelser till mig med sådant jag behöver påminna mig själv om lite extra. Det känns inte som om det fungerar alls.

Mitt problem är inte att komma på snälla tankar att tänka, utan det svåra är att TRO på dessa tankar. Det gör jag inte, utan när jag läser igenom det jag har skrivit så känns det bara som en massa lögner. Det är ungefär som om jag hade skrivit: “Jag är statsminister”. Eller: “Jag är en katt”. Jag skulle kunna tänka dessa tankar också (Jag är väldigt kreativ och kan hitta på nästan vad som helst.) men det innebär ju inte att de är sanna.

Vad gör ni andra för att förbättra er självkänsla?

Hmm det finns inget som vetenskapligt bevisar att det du håller på med hjälper – det verkar dessutom var meningslöst för dig.

Självförtroende…hmm … för mig har jag fått självförtroende genom att göra saker som jag kan stå för. Jag bestämde mig tidigt i mitt liv att alltid säga det jag tycker – det har gett mig massor av smockor men jag kan alltid titta mig själv i spegeln med respekt.

Men det måste börja i det lilla och vara äkta för dig. Kanske ska du titta på en handling som du har dåligt självförtroende i och fundera över vad du skulle ge för råd om någon annan hade rådfrågat dig. Sedan se om du uppfyller dina goda råd.

För människor har ju en tendens döma sig själv hårdare än andra. Så om du inte själv bryr dig om hur andra gör i en viss situation – så kanske det är så att andra inte heller bryr sig om hur DU gör i en viss situation.

Har du funderat över vad som är realistiska krav för att du ska ha gjort något bra? Uppfyller du dem? Ju oftare du kan bocka för de kriterierna ju mer kommer din självbild och krav förändras.

Problemet är ju att du måste skriva upp dina mål så du med penna kan pricka av dem – för annars så höjer du ribban och blir osäker utan att du tänker på det

MEN DET TAR TID att få självförtroende och självkänsla

kram

Den här boken har betytt väldig mycket för mig.
Att leva i ljuset

[Red Dykepi]

Anonym skrev:

Hmm det finns inget som vetenskapligt bevisar att det du håller på med hjälper – det verkar dessutom var meningslöst för dig. Självförtroende…hmm … för mig har jag fått självförtroende genom att göra saker som jag kan stå för. Jag bestämde mig tidigt i mitt liv att alltid säga det jag tycker – det har gett mig massor av smockor men jag kan alltid titta mig själv i spegeln med respekt. Men det måste börja i det lilla och vara äkta för dig. Kanske ska du titta på en handling som du har dåligt självförtroende i och fundera över vad du skulle ge för råd om någon annan hade rådfrågat dig. Sedan se om du uppfyller dina goda råd. För människor har ju en tendens döma sig själv hårdare än andra. Så om du inte själv bryr dig om hur andra gör i en viss situation – så kanske det är så att andra inte heller bryr sig om hur DU gör i en viss situation. Har du funderat över vad som är realistiska krav för att du ska ha gjort något bra? Uppfyller du dem? Ju oftare du kan bocka för de kriterierna ju mer kommer din självbild och krav förändras. Problemet är ju att du måste skriva upp dina mål så du med penna kan pricka av dem – för annars så höjer du ribban och blir osäker utan att du tänker på det MEN DET TAR TID att få självförtroende och självkänsla kram

Jag tänker att en strategi kan fungera även om den inte är vetenskapligt bevisad. Det har jag varit med om förut. Därför tyckte jag att det var värt att prova att skriva ner snälla tankar om mig själv, men det har inte gjort någon som helst nytta. Det har varit lika meningslöst som den där KBT-övningen där man ska ersätta katastroftankar med andra, mer nyanserade, tankar. Den övningen fungerar, liksom alla andra strategier, säkert för någon. Men inte för mig.

Jag har inte dåligt självförtroende, utan dålig självkänsla. D.v.s. när jag får i uppdrag att t.ex. skriva en artikel i jobbet så känner jag mig trygg i att jag kommer att göra ett bra jobb. Likaså vet jag att jag, liksom andra, har värdefulla kunskaper och att jag kan ge andra goda råd.

Däremot har jag svårt att ta till mig komplimanger som jag inte får för sådant jag GÖR, utan för sådant jag ÄR (eller som andra upplever att jag är). Och om jag t.ex. träffar en människa som jag blir intresserad av att umgås med (vilket ytterst sällan händer, då jag är kräsen) så vågar jag aldrig ta initiativ eftersom jag tänker att den personen säkert inte ser någonting hos mig. Jag tänker helt enkelt att dessa människor är “för bra” för mig.

Nu har jag, tack vare att mina två senaste samtalskontakter påpekat detta, börjat ana att mina tankar kanske inte överensstämmer med verkligheten, utan att det hela handlar om dålig självkänsla. Min förra samtalskontakt berättade att hon upplevde att jag hade jättebra självförtroende, men katastrofal självkänsla.

[Red Dykepi]

Anonym skrev:

Den här boken har betytt väldig mycket för mig. Att leva i ljuset

Tack så mycket för tipset! 🙂

Red Dykepi skrev:

Jag tänker att en strategi kan fungera även om den inte är vetenskapligt bevisad. Det har jag varit med om förut. …

…Däremot har jag svårt att ta till mig komplimanger som jag inte får för sådant jag GÖR, utan för sådant jag ÄR (eller som andra upplever att jag är). Och om jag t.ex. träffar en människa som jag blir intresserad av att umgås med (vilket ytterst sällan händer, då jag är kräsen) så vågar jag aldrig ta initiativ eftersom jag tänker att den personen säkert inte ser någonting hos mig. ….

Tja varför inte placebo är ju ett vetenskapligt bevisat fenomen som faktiskt förändrar hjärnan på ett intressant sätt som liknar den äkta varan. Funkar dock bara för runt 30% av befolkningen … jag förstår din point.

Det där med att kunna ta beröm från andra verkar verkligen vara ett svårt kapitel. Jag känner igen det där med att man är osäker på om folk verkligen tycker man är värd något …. jag har haft människor på fest hos mig och funderat över hur det kommer sig att de kommer till mig som bara är en vanlig….

Det är kanske så att du ska träna på att utsätta dig för folk som uppmärksammar dig trots att du är kräsen – vad tror du?

[Red Dykepi]

Anonym skrev:

Tja varför inte placebo är ju ett vetenskapligt bevisat fenomen som faktiskt förändrar hjärnan på ett intressant sätt som liknar den äkta varan. Funkar dock bara för runt 30% av befolkningen … jag förstår din point. Det där med att kunna ta beröm från andra verkar verkligen vara ett svårt kapitel. Jag känner igen det där med att man är osäker på om folk verkligen tycker man är värd något …. jag har haft människor på fest hos mig och funderat över hur det kommer sig att de kommer till mig som bara är en vanlig…. Det är kanske så att du ska träna på att utsätta dig för folk som uppmärksammar dig trots att du är kräsen – vad tror du?

Fast allt som inte är vetenskapligt bevisat är inte placebo. Det finns t.ex. inga vetenskapliga belägg för att ingefära lindrar förkylningar, men för mig fungerar det. Däremot fungerar det säkert inte för alla, men det gör ju inte evidensbaserade metoder heller.

Jag kan relatera till dina tankar om varför folk kommer till dig. Den sortens tankar verkar vara ganska typiska för dålig självkänsla. Förmodligen kommer folk på dina fester för att de tycker att det är roligt att umgås med både dig och med varandra, men det är så lätt att resonera så när det gäller någon annan. Det är svårare att vara snäll mot sig själv.

Det här med att vara snäll mot mig själv är något jag började öva på i förra veckan. Så fort jag gör någonting som är snällt mot mig själv så skriver jag ner det. Jag känner mer hopp om nytta när det gäller den metoden, än när det gäller att tänka snälla tankar. Tankar kan jag hitta på, men snälla handlingar kan jag inte hitta på. Om jag t.ex. unnar mig själv att sova länge så är ju inte det att ljuga för mig själv, utan det är ju snällt på riktigt. Än så länge har jag ingen aning om huruvida det kommer att bidra till att boosta min självkänsla, men det gör mig åtminstone glad.

Jag har även börjat skriva ner snälla saker som jag gör mot andra. Tanken är väl att jag ska försöka hitta en balans mellan att vara snäll mot mig själv och att vara snäll mot andra. Det händer nämligen att jag tänker för lite på mig själv, vilket leder till att jag försöker vara andra till lags så mycket att jag mår dåligt.

Tidigare idag blev jag faktiskt stolt över mig själv, för då lyckades jag balansera det där. Jag hjälpte min granne att panta flaskor, och att läsa en informationslapp i trappuppgången, men tackade nej till att följa med henne in i lägenheten. Att panta flaskorna och läsa vad som stod på lappen var snällt mot min granne, och att låta bli att följa med henne in var snällt mot mig själv för jag hade varken ork eller lust.

När det gäller människor som vill umgås med mig, men som jag inte vill umgås med, är det snarare så att jag behöver bli bättre på att avsluta de relationerna i tid. Jag har, under i stort sett hela mitt liv, försökt tvinga mig till att umgås med människor som jag egentligen inte har velat umgås med. Resultatet har blivit att jag mått dåligt och varit extremt otillfreds i relationerna, samtidigt som jag gett andra människor falska förhoppningar genom att fortsätta umgås.

 

>>>Fast allt som inte är vetenskapligt bevisat är inte placebo. Det finns t.ex. inga vetenskapliga belägg för att ingefära lindrar förkylningar, men för mig fungerar det. Däremot fungerar det säkert inte för alla, men det gör ju inte evidensbaserade metoder heller.<<<

Ingefära har enligt visa finska undersökningar en påverkan på smärta och alvedon lindrar oxå förskylning – och dessutom så kan ju ingefära vara verkningslöst men som placebo fungerar det utmärkt för dig . Det spännande med placebo är att det funkar även om man vet att det är placebo!

>>>Jag kan relatera till dina tankar om varför folk kommer till dig. Den sortens tankar verkar vara ganska typiska för dålig självkänsla. Förmodligen kommer folk på dina fester för att de tycker att det är roligt att umgås med både dig och med varandra, men det är så lätt att resonera så när det gäller någon annan. Det är svårare att vara snäll mot sig själv.<<<

Precis

>>>Det här med att vara snäll mot mig själv är något jag började öva på i förra veckan.<<<

Utmärkt

>>> men snälla handlingar kan jag inte hitta på. <<<

Behöver du inte bara identifiera det du redan gör men som du inte vill ta hand som goda handlingar mot dig själv – du vet ju att du gör ett utmärkt arbete, att människor berömmer dig osv – att identifiera dem som positivt är ju snälla handlingar.

>>>Tidigare idag blev jag faktiskt stolt över mig själv, för då lyckades jag balansera det där. Jag hjälpte min granne att panta flaskor, och att läsa en informationslapp i trappuppgången, men tackade nej till att följa med henne in i lägenheten. <<<

Utmärkt början

>>> När det gäller människor som vill umgås med mig, men som jag inte vill umgås med, är det snarare så att jag behöver bli bättre på att avsluta de relationerna i tid. <<<

Yes det är en svår konst!

]

 

Det här tycker jag är himla intressant. Det här med självförtroende/självkänsla. Vad jag tänker kring självkänsla är att tillit till sig själv hjälper. Eller det har hjälpt mig. Att kunna lita på sig själv att man vandrar mot något gott. Att man gör det som man har sagt. Att man övar på sin karaktär och att den tilliten till att man utför det som man åtagit sig leder till att man kan unna sig självkänsla. Men att det är trygghet som är stommen. Kan jag lita på att jag kommer göra mitt bästa för att ge mig själv mat/husrum/fysisk aktivitet? Kan jag lita på att jag kommer stå upp för mig själv i situationer där andra försöker behandla mig respektlöst? Osv. Trygghet – självkänsla – självkärlek. Den ordningen tror jag på men jag kan såklart också ha missuppfattat någon slags poäng eller så.

Kram till dig och lycka till

[Red Dykepi]

Anonym skrev:

Det här tycker jag är himla intressant. Det här med självförtroende/självkänsla. Vad jag tänker kring självkänsla är att tillit till sig själv hjälper. Eller det har hjälpt mig. Att kunna lita på sig själv att man vandrar mot något gott. Att man gör det som man har sagt. Att man övar på sin karaktär och att den tilliten till att man utför det som man åtagit sig leder till att man kan unna sig självkänsla. Men att det är trygghet som är stommen. Kan jag lita på att jag kommer göra mitt bästa för att ge mig själv mat/husrum/fysisk aktivitet? Kan jag lita på att jag kommer stå upp för mig själv i situationer där andra försöker behandla mig respektlöst? Osv. Trygghet – självkänsla – självkärlek. Den ordningen tror jag på men jag kan såklart också ha missuppfattat någon slags poäng eller så. Kram till dig och lycka till

Intressanta tankar! Tack för att du delar med dig. 🙂 För min del måste självkänslan finnas för att jag ska kunna lita på mig själv. För mig föder självkänsla tillit. Jag tror dock att det kan vara olika för olika personer, så jag tycker inte att det är något konstigt att tillit, vad jag förstår, kommer före självkänsla för dig. Människor är olika. 🙂