Hem > Forum > Livet > Hur blev det här mitt liv

Hur blev det här mitt liv

Visar 5 inlägg - 1 till 5 (av 5 totalt)
4
  • Ja vilket jävla liv jag skaffade mig. Växt upp med ångest, krånglig familj, nästintill ingen kontakt med min mor idagsläget och bättre lär det inte bli. Har mått skit ganska mycket under mina snart 30 år.

    Jag träffade en man, en fantastisk man och jag älskar han mer än livet självt. Vi har gift oss och fått en son, låter ju som att det vänt eller hur? Mm, till stor del. Min man har barn sen tidigare förhållande, två söner, underbara ungar och trots otroligt mkt energi på dom som jag inte alltid orkar med så älskar jag dom och allt funkar bra.

    Då undrar ni, vad fan är problemet? Jo dessa två söner har en mamma. Där hade den här historien kunnat va slut, om det inte vore för att denna mamma gör allt i sin makt för att förstöra min mans liv, och om det går ut över hennes egna barn är tydligen inte så viktigt. Så som sagt, växt upp med ångest, det räcker med en blick från min man så vet jag vad de handlar om och klumpen i bröstet är där på tre sekunder och pulsen ökar. Det har vart en händelse nu under en semestervecka med barnen som slutade med att mamman kom sent på kvällen och fick bära in ett av barnen gallskrikande i bilen och sen drog hon, utan att han fick säga hejdå. Jag mår så dåligt, kan inte sluta tänka på allt som hänt, kommer hända, jag slutar fungera typ, gråten finns precis på kanten till ögonlocket konstant. Tycker så synd om barnen, främst ett av barnen, det som mamman inte favoriserar, tycker så synd om min man som inte har en aning om när han får träffa sina barn igen, för hon skulle ställa in allt umgänge nu. Min man är tydligen polisanmäld, för nåt vi inte ens kan föreställa oss, då det är mamman som brutit domslutet för umgänge.. Varför allt detta? Jo min man försökte följa domslutet, och det kände inte mamman för denna gång..

    Så ja, ett tips från mig. Kommer ni från en jobbig uppväxt och har psykisk dåligt mående från start, bli inte kär i en man som har barn med en känslokall narcisist.

    <3 Åh vad hemskt. Så enormt triggande för dig också att vara med i den här cirkusen när du haft en problematisk uppväxt redan. Fruktansvärt också med barnen och att de far illa pga. mamman. Skulle också bli förskräckt, paralyserad ifall det hände mig att jag satt på första parkett och såg en narcissist löpa amok med ens närmast anhöriga. Har det här pågått länge?

    Kram

    Trådstartaren

    Jag det krävs inte mkt nu för tiden för att det ska kännas att jag bryter ihop..

    För min man har det hållt på sen barnen föddes, så snart 8 år. Eller ja dom va tillsammans ett år innan de så psykisk misshandel mot honom höll hon på med redan då. Jag träffade han för 5 år sen och fick allt berättat för mig, och tänkte då att kan de va så farligt som han säger verkligen, han kanske överdriver lite och jag borde orka med det här. Oj vad fel ja hade.

    <3 Så djupt orättvist att ni blir utsatta av den här kvinnan, verkligen. 9 år är en otroligt skrämmande lång tid också att bli utsatt av en narcissist. Så fasansfullt! Mardrömslikt.

    Förstår precis reaktionen att man inte vill tro att saker och ting kan vara så allvarliga.

    Hur mår din man i allt detta? Är han helt under isen eller står han mer stadigt trots omständigheterna? Hoppas innerligt att han kommer från en trygg uppväxt så han inte behöver retraumatiseras av det här.

    Gör ni så att ni dokumenterar så mycket som möjligt? Exempelvis (om det går) filmar exet och sparar för att kunna använda vid eventuella framtida rättegångar?

    Stor kram

    Trådstartaren

    Ja det känns egentligen overkligt allting, för det är svårt att förstå hur en person kan bete sig hur som helst. Min man mår nog inte alla bra mellan varven, men han har nog lärt sig att trycka bort det stundvis på ett sätt som jag inte kan, så han blir inte lika lätt galen på allt som ja blir. Men han har för högt blodtryck som förmodligen blir av för mkt stress.

    Vi dokumenterar allt vi kan, dom har redan haft två ronder i tingsrätten. Första va när hon tyckte barnens va hennes och höll dom ifrån ⁶honom. Andra va när min man ville ha utökat umgänge som mamman vägrade, det va förra året dom fick nytt domstolsbeslut på utökat umgänge. Och nu kanske det blir en tredje gång om hon ställer in umgänge.

    Jag har fixat ångestdämpande medicin nu iaf så hoppas det är något som hjälper mig lite

Visar 5 inlägg - 1 till 5 (av 5 totalt)
4

Du måste vara inloggad för att svara på denna tråd.