Hot och våld

Jag är avstängd känslomässigt .

Jag vet att många kvinnor har levt med hot, våld , misshandel ,svartsjuka och kontrollbehov

under många år , precis som jag.

jag lyckades skilja mig, har överlevt

men jag är aldrig lycklig men heller aldrig ledsen .

eller jag känner sorg i mig men det kommer aldrig några tårar. Jag bryter aldrig ihop och blir aldrig riktigt förtvivlad .

känner någon som mig?

 

 

Är det inte ett överlevnadssätt att stänga av?

Har du sökt någon hjälp för att få bearbeta det som varit svårt i ditt liv?

Isdrottning. Man är stark för att man inte visa sina känslor. Stänger dem.

Försök att identifiera dina känslor. Alla känslor. Tänk tillbaka på situationer som du har varit i som du kommer ihåg att du kände. Skriv ner. Prata ut! Via prat identifierar man känslor och man uttrycker dem.

Jag känner igen mig i att känna sig INGET. Om alla känslor finns i en låda, så är man utanför den lådan.
Jag har dock blivit bättre på att identifiera mina känslor, när plats GES. Man måste ta plats för att få uttrycka sig. Du kanske är i en närvaro där du inte får uppmärksamhet nog och tysthet.

Anonym skrev:

Jag är avstängd känslomässigt . Jag vet att många kvinnor har levt med hot, våld , misshandel ,svartsjuka och kontrollbehov under många år , precis som jag. jag lyckades skilja mig, har överlevt men jag är aldrig lycklig men heller aldrig ledsen . eller jag känner sorg i mig men det kommer aldrig några tårar. Jag bryter aldrig ihop och blir aldrig riktigt förtvivlad . känner någon som mig?

Jag har också varit i ett sånt förhållande. Bodde på kvinnojouren ett tag med barnen. Det var över tio år sedan, mannen är fortfarande lika störd. Hur som helst, jag tänker mig att du befinner dig i en ny situation nu. När du var med den där personen var det kanske lite som en bergochdalbana? Och nu när livet inte är lika dramatiskt känner du dig vilse. Kan det vara så? Förlåt, jag kanske är inne på helt fel spår.