Hjälplös och förvirrad

Anonym skrev:

Nej det är ju sant att du inte ska leva för andra skull. Men får du lov att ge andra den ångest du själv bär på när du tar ditt liv är min undran? Jag menar verkligen inte att du ska LEVA för andra skull utan OM DU HAR rätt att överföra det du själv känner till andra. Jag tänker mig att en positiv energi kommer av att du pratar med mig och andra här på chatten – ser att du startat många trådar här och det är verkligen superbra. Positiv energi ger dig små nya vinklar och har vi tur så kommer du att själv skapa dig det mod som krävs för att ta kontakt med vården. För jag tänker att du säkert skulle kunna ge världen en massa intressanta tankar.

Jag är lite osäker på hur du menar. Men jag tolkar det som att du undrar om jag tycker att jag har rätt att avsluta mitt liv och överföra den smärta och ångest jag känner till andra. Mitt svar är: eftersom livet inte var någonting jag valde anser jag att jag har rätt att avsluta det när helst jag vill. Livet är någonting som man tvingas in i och det är absurt att anse att man bör fortsätta leva fastän man inte vill det. Så ja, jag har rätt att avsluta mitt liv. Å andra sidan jag vill verkligen inte göra någon illa… Det är en knepig situation att befinna sig i. :/

Ja, vi får hoppas att jag hittar modet att kontakta vården. För jag känner verkligen att om jag inte får ordentlig hjälp snart, kommer jag inte leva länge till.

Ja håller med dig, livet är inte enkelt att tänka runt. Speciellt om du tänker runt värdegrund.

Jag tror att du har massor av kraft och mod. Varför? Idag är det den 3 juli och du lever än. Du pratar med mig och ger vetiga tankar och välformulerade svar.

Sedan är  det en annan sak om du just nu kan se det. Det kunde i varjefall inte jag när jag tältade i min personliga tunnel för många år sedan.

Anonym skrev:

Det låter verkligen som om du har det riktigt tungt just nu, men det finns hjälp och stöd att få. Och självklart är också du värd den hjälpen! Ta kontakt med en vårdcentral/husläkarmottagning eller psykiatrin och berätta hur du mår – precis som du så bra beskrivit det här. Berätta att du inte vill blanda in familjen. Du kan också vända dig till våra volontärer i Självmordslinjen eller chatten https://mind.se/sjalvmordslinjen/. Där är du helt anonym. Det kommer att vända för dig och du behöver inte kämpa ensam på vägen dit!

 försokt komma fram till Mind chatten i 25 dagar …

 

Anonym skrev:

Döden är ständigt närvarande i mitt huvud och det är både en himmel och ett helvete. Himmel att ha en utväg att det finns ett sätt att ända eländet. Och ett helvete för att jag grubblar mycket över konsekvenserna. Jag vill absolut inte göra någon illa, men jag vill heller inte ha ett liv i ständigt mörker och ständig fysisk och psykisk smärta. Jag känner att jag borde bli inlagd, men att jag är inte värd att slösa vård på; jag blir ju ändå inte bra. Men det som hindrar mig mest är skammen och mina sociala svårigheter. Jag vill aboslut inte att min familj ska veta om jag blir inlagd och jag vågar inte kontakta psykiatrin själv. Jag vet inte vad ska göra. Det är riktigt illa nu och jag känner mig så hjälplös och förvirrad Hjälp. ?

Klockan är halv fem på morgonen och jag har snurrat runt på internet i en timme för att hitta någon sorts självmordsstöd. Sedan av en slump så hittade jag ditt inlägg och wow, jag känner verkligen igen mig.
Jag har några diagnoser: social fobi, gad och depression m.m. och jag har haft dessa problem i 3-4 år nu. Jag såg att någon skrev “det är dåligt just nu” och även hur du reagerar och jag vill säga att jag reagerar likadant. Det känns verkligen som om man är fast i ett mörkt hål och att man kommer vara där väääldigt länge, men, jag måste ge en super kort backstory av min erfarenhet inom psykisk ohälsa för att förklara. Det börja illa med en djup depression, sen lite ätstörning på de, ångest, självskadning (?) självskada, ensamhet och en massa andra saker. Jag har nu tagit mig igenom 3-4 år av detta helvete och jag är sååå stolt över att jag inte begick självmord då jag ville. För tillfället så ser saker mycket bättre ut och jag vill fortfarande dö men ändå inte (?) ganska komplicerat. Men livet känns mycket roligare och saker flyter på lättare. Jag vet hur det är att höra “det blir bättre”, jag kastar nästan personen in i väggen när någon säger det, men nu är det jag som säger det och ja det kan ta 3 år, 4 år, 7 år men om man håller ut och då menar jag om man lyckas hålla sig levande igenom det väldigt jobbiga så blir det faktiskt mycket mycket bättre. Just nu planerar jag en tjejträff med mina vänner och vilket universitet jag ska välja och vilket data spel jag ska köpa. Samtidigt så sitter jag uppe 5 på morgonen och självskadar och har sälvmordstankar. Det ljusa och mörka kan leva parallellt och det är viktigt att “hylla” ljuset och göra det starkare.
Jag vet inte riktigt om du får ut något av detta men jag hoppas att du iallafall ser att jag, med diagnoser och självmordstankar, ändå klarat mig igenom det som du kanske går igenom. Jag hoppas att du ser att det är möjligt!

Sen måste jag lägga till: BERÄTTA FÖR DIN FAMILJ ELLER NÅGON DU STÅR NÄRA. Det är så himla viktigt och det hjälper så otroligt mycket. Jag vet exakt hur det är att argumentera i huvet över fördelar och nackdelar med att berätta men snälla du, släng bort dom tankarna och berätta bara. Nu känner jag ju inte till din familje situation men jag hoppas verkligen att det finns någon i familjen eller utanför familjen som du kan prata med!!!

300 år senare och jag har skrivit klart. Jag skrev bara vad jag tänkte och jag hoppas att det finns en råd tråd, vilket det inte gör, men ändå.

Jag önskar dig det absolut bästa och jag hoppas verkligen att du får mer ljus i ditt liv! 🙂

Anonym skrev:

Klockan är halv fem på morgonen och jag har snurrat runt på internet i en timme för att hitta någon sorts självmordsstöd. Sedan av en slump så hittade jag ditt inlägg och wow, jag känner verkligen igen mig. Jag har några diagnoser: social fobi, gad och depression m.m. och jag har haft dessa problem i 3-4 år nu. Jag såg att någon skrev ”det är dåligt just nu” och även hur du reagerar och jag vill säga att jag reagerar likadant. Det känns verkligen som om man är fast i ett mörkt hål och att man kommer vara där väääldigt länge, men, jag måste ge en super kort backstory av min erfarenhet inom psykisk ohälsa för att förklara. Det börja illa med en djup depression, sen lite ätstörning på de, ångest, självskadning (?) självskada, ensamhet och en massa andra saker. Jag har nu tagit mig igenom 3-4 år av detta helvete och jag är sååå stolt över att jag inte begick självmord då jag ville. För tillfället så ser saker mycket bättre ut och jag vill fortfarande dö men ändå inte (?) ganska komplicerat. Men livet känns mycket roligare och saker flyter på lättare. Jag vet hur det är att höra ”det blir bättre”, jag kastar nästan personen in i väggen när någon säger det, men nu är det jag som säger det och ja det kan ta 3 år, 4 år, 7 år men om man håller ut och då menar jag om man lyckas hålla sig levande igenom det väldigt jobbiga så blir det faktiskt mycket mycket bättre. Just nu planerar jag en tjejträff med mina vänner och vilket universitet jag ska välja och vilket data spel jag ska köpa. Samtidigt så sitter jag uppe 5 på morgonen och självskadar och har sälvmordstankar. Det ljusa och mörka kan leva parallellt och det är viktigt att ”hylla” ljuset och göra det starkare. Jag vet inte riktigt om du får ut något av detta men jag hoppas att du iallafall ser att jag, med diagnoser och självmordstankar, ändå klarat mig igenom det som du kanske går igenom. Jag hoppas att du ser att det är möjligt! Sen måste jag lägga till: BERÄTTA FÖR DIN FAMILJ ELLER NÅGON DU STÅR NÄRA. Det är så himla viktigt och det hjälper så otroligt mycket. Jag vet exakt hur det är att argumentera i huvet över fördelar och nackdelar med att berätta men snälla du, släng bort dom tankarna och berätta bara. Nu känner jag ju inte till din familje situation men jag hoppas verkligen att det finns någon i familjen eller utanför familjen som du kan prata med!!! 300 år senare och jag har skrivit klart. Jag skrev bara vad jag tänkte och jag hoppas att det finns en råd tråd, vilket det inte gör, men ändå. Jag önskar dig det absolut bästa och jag hoppas verkligen att du får mer ljus i ditt liv! ?

Det gör mig SÅ glad att veta att det är bättre för dig nu, även om det fortfarande är tufft emellanåt. Det gör mig även glad att läsa att du är stolt över dig själv för att du inte begick självmord då du ville – det ska du vara! Du är fantastisk och stark och jag hoppas innerligt att det bara blir bättre och bättre för dig och att du en dag blir helt fri från självkada och självmordstankar.

Min familjesituation är… komplicerad, minst sagt. Jag kan verkligen inte prata med dem om det här. De dömer och vill inte ens försöka förstå. Och jag har inte riktigt någon jag står nära eller några kompisar… Inte IRL i alla fall.

Sist men inte minst vill jag tacka dig så otroligt mycket för att du delade med dig av dina tankar och erfarenheter. Jag önskar dig allt gott! ?