Hem > Forum > Livet > Hippiebarn

Hippiebarn

Visar 2 inlägg - 1 till 2 (av 2 totalt)
1
  • Kollade för någon vecka sedan på dokument inifrån program ”De utvalda barnen”, Waldorfskolan och blev lite förskräckt. Satt sedan nålad resterande avsnitt och fick efteråt sms:a min storasyster och be henne kolla också. Häromdagen ringde hon upp mig och bekräftade det jag misstänkte: Sådär var våran uppväxt. Influerad av antroposofisk filosofi. Det visade sig även att våran pappa tagit med min storasyster till deras kärnverksamhet när hon hade problem med eksem som barn.

    Jag har liksom inte riktigt kunnat sätta fingret på vad exakt som var så fel i min uppväxt. Men nu fick jag plötsligt en ytterligare pusselbit. Samtidigt som jag känner mig förvirrad över varför mina föräldrar, och speciellt pappa, varit så influerad av just det där. Det var ju mycket om döden, karma, reinkarnation, det andliga livet, kreativitet, att få vara fri, att hänga upp och ner i träden, att skita i skolan och kunskap. Man blev hela tiden uppmuntrat att strunta i att läsa läxorna och istället göra något ”roligare”. När vi ville börja studera på universitetet blev han extremt sur och provokativ.

    Det här skulle också kunna förklara varför varken jag eller min storasyster har liksom riktigt kunnat befästa oss på arbetsplatser. Varför det blir tjaffs hela tiden och där vi lärt oss att ”sjuka grejer” bakom kulisserna ska liksom plockas fram i ljuset – anmälas. Det var ju så våran pappa uppfostrade oss, till små rebeller som skulle förändra samhället.

    Min pappa är skrämmande lik den där ”Pär”.

    Skitsamma kanske. Men jag förstår nu bättre varför jag kände mig som en liten hippieunge och det där att jag var spridd för vinden under hela min uppväxt. Min storasyster kallade det för att jag var ett barnhemsbarn. Hon menar på att hon fick mycket mer av våra föräldrar under uppväxten än vad jag fick. Kanske för att hon var äldst, men också att hon hade mindre behov än vad jag hade. Jag var känslig och orolig. Jag fick istället skapa mig ett eget liv utanför familjen – vilket iofs blev fantastiskt på många sätt. Minns så väl hur jag identifierade mig med ”Rasmus på luffen”, eller Pippi som var föräldralös. Eller Skorpan. Jag är ganska lik Skorpan faktiskt. Men att jag inte hade någon vuxen som tog hand om mig känslomässigt – någonsin. Det var nästan bara praktisk hjälp. De skrattade ofta åt ens problem för det var tydligen ”så lustigt”. Så lustigt om man t ex hade blivit dåligt behandlad.

    Och jag fattar nu också varför jag behöver göra något kreativt. För jag är uppfostrad till att nära den sidan av mig själv.

    Trådstartaren

    Hänt en del med min identitet och självbild sedan jag fick den här insikten. Har plötsligt hittat min ”klädstil”. Köpte ett par vita utsvänga byxor kort där efteråt och som gör att jag ser ut som en Beatles-medlem. Lite en kombination av Beatles och Skorpan. Som att jag hittat hem i mitt utseende och att det matchar med mitt inre nuförtiden. Det lirar också med mitt nya yrkesval och att slippa förhålla mig till kontor och massor av kollegor som kan bete sig nyckfullt. Ska bli så skönt att bli egenföretagare och själv få välja vilka jag vill samarbeta med. Min storasyster vill att vi startar något ihop. Vi får se hur det blir. Stor insikt hur som helst detta med min uppväxt och vad tusan det bottnade i egentligen.

Visar 2 inlägg - 1 till 2 (av 2 totalt)
1

Du måste vara inloggad för att svara på denna tråd.