Hem > Forum > Livet > Föreställer mig att någon hjälper mig att dö

Föreställer mig att någon hjälper mig att dö

Visar 7 inlägg - 1 till 7 (av 7 totalt)
6
  • Jag mår ofta dåligt på kvällar och nätter och tänker att jag lätt skulle tacka ja till en överdos av sömnmedel så som det ges vid assisterat självmord.

    Jag föreställer mig att jag blir erbjuden en mugg med sömnmedlet, att jag tar det och stilla kan somna in.

    Tyvärr finns inte assisterat självmord i Sverige men tanken på hur det skulle kunna gå till gör mig glad. Det känns enkelt och självklart att acceptera sömnmedlet och för egen del, utan att behöva ta hänsyn till släktingar, hade valet inte varit svårt.

    Jag behöver inte få veta vad som händer längre fram i livet och när jag väl vore död finns ingen ånger.

    Jag hade lätt tagit mina sparade pengar och gett till den som kunnat hjälpa mig även om det inte fungerar så här i landet.

    Det är nu natt och för att kunna somna ska jag tänka mig in i att jag blir erbjuden att dö, stilla och fint.

    Jag känner samma sak, vill dö. Bara dö. Vad är det för mening att leva när man bara lider oerhört. Det normala valet skulle vara att ta livet av sig, då gärna med dödshjälp typ då jag inte skulle våga hoppa från en bro i rädsla för att bara bli skadad och sitta i rullstol hela livet sen,

    men när du är död så är du död vill du verkligen det? Finns det inget du kan ändra på / få hjälp med att ändra på för att fortsätta ditt liv?    Mitt svar på den frågan är ”nej” men hur är det med dig? Ibland är livet vackrare än man tror

    Avatar

    Ibland tänker jag liknande när jag är väldigt trött och stressad. Det känns helt enkelt alldeles för jobbigt att tänka sig att man ska behöva stiga upp igen nästa morgon.

    Finns det något i ditt liv som gör dig stressad eller som du oroar dig över?

    Jag mår ofta dåligt på kvällar och nätter och tänker att jag lätt skulle tacka ja till en överdos av sömnmedel så som det ges vid assisterat självmord. Jag föreställer mig att jag blir erbjuden en mugg med sömnmedlet, att jag tar det och stilla kan somna in. Tyvärr finns inte assisterat självmord i Sverige men tanken på hur det skulle kunna gå till gör mig glad. Det känns enkelt och självklart att acceptera sömnmedlet och för egen del, utan att behöva ta hänsyn till släktingar, hade valet inte varit svårt. Jag behöver inte få veta vad som händer längre fram i livet och när jag väl vore död finns ingen ånger. Jag hade lätt tagit mina sparade pengar och gett till den som kunnat hjälpa mig även om det inte fungerar så här i landet. Det är nu natt och för att kunna somna ska jag tänka mig in i att jag blir erbjuden att dö, stilla och fint.

    Vad försöker du avsluta? Livet? Är det möjligt? Förstår du vad livet verkligen är? Vad det har potentiellt att bli?

    Vad ska denna tragiska handling leda till? Döden? Förstår du vad döden verkligen innebär? Finns det ens död så som de flesta tänker på?

    I över 3000 år har otaliga många människor i olika delar av världen studerat vad livet betyder. Olika filosofier, religioner och vetenskap har kommit väldigt långt och tagit fram olika teorier, doktriner, vetenskapliga bevis samt uppfattningar som vi alla kan ta del av. Som olika verktyg i en verktygslåda finns dessa kunskaper där och bara väntar på att bli kända och använda av oss. Leta så skall du finna de verktygen som passar dig så att du kan förstå både livet, dig själv och din roll i det bättre. Ett liv som känns meningsfullt att leva är fullt möjligt. Det finns därför så otroligt många vägar att ta i livet. I det vägskälet som du befinner dig i är självmord endast en av så många vägar du har framför dig. Den mest tragiska vägen och med de allvarligaste konserverna.

    Att dö kan kännas som en väg ut ur ett liv som saknar mening, ro och harmoni och som slutligen skulle kunna leda till ett avslut på lidandet, tomhet och allt mörker som man har i sitt inre- och/eller yttreliv. Det finns dock något väldigt viktigt som många inte tänker på förrän det är för sent. Och det är om beslutet att avsluta sitt liv verkligen leder till de resultaten som man förväntade sig och som drev en själv till denna handling.  Svaret på den här frågan är att ingen människa  finner de som de söker när de väljer att avsluta sitt liv. Anledning till det är att döden inte tar död på något annat än den fysiska kroppen. Dessutom är självmord ett allvarligt brott mot Guds lagar där vi genom att felaktigt använda vår fri vilja, får sedan skörda de bittra och plågsamma frukterna av den tragiska handling. Anden, eller själen om man så vill kalla den, är evig. Den fanns innan detta liv började och kommer att fortsätta att finnas efter det som vi brukar kalla döden. I stället för att lösa ett problem förvärrar man väldigt mycket sin egen situation.

    Lidandet, mörkret och alla negativa saker som man försöker få ett avslut på genom att ta sitt liv, inte försvinner med kroppen, utan dessa har sitt ursprung egentligen i vår riktiga essens, alltså anden, och kommer därför att överleva döden och följa med anden efter döden, liksom alla positiva egenskaper och utveckling.  Att dö är med andra ord, inget annat än att byta till en annan dimension, eller plan, från den fysiska planen där vi behöver våra kroppar för att vara verksamma, till den andliga planen.

    Många andar som valt att ta sina liv har fått möjlighet att berätta hur det gick för dem efter den tragiska handlingen (genom olika medium som har fört detta sedan vidare både i lösa meddelanden samt i olika böcker). Gemensamt för alla är att:

    1- De ångrar starkt sitt beslut.

    2- De lidandet som de ville slippa och trodde att skulle försvinna har i stället mångdubblats och nått för dem otänkbara former redan direkt efter självmordet och i många år framåt.

    3-Reinkarnationer som följer efter består av ännu svårare prövningar trots all hjälp man får före och under den nya existensen.

    Därför ber jag dig att ta och fundera över dina val i livet samt konsekvenser av dina beslut även efter de som vi kallar döden.

    Långt in i vår själ vet vi, att livet är en gåva för anden som egentligen definierar livet i oss. Det är bl.a. till för att anden ska  utvecklas och sakta men säkert, genom otaliga många existenser, uppnå en högre nivå av moralisk och intellektuell utveckling, och som konsekvensen därav leva lyckligt och i perfekt harmoni med sig själv och i sin roll i universum.

    Vi alla behöver kärlek, både ge och få. Du är älskad även det inte kan kännas så.

    Några andra tankar om livet:

    Livet består av två delar. Ena delen kan vi påverka, vi har makt över, och den andra delen kan vi inte påverka, saknar alltså makt över (även om vi ALLTID har makten att påverka hur dessa påverkar oss inombords). Vi kan påverka mycket genom våra beslut, handlingar, tankar, tro, värderingar, prioriteringar osv.. Däremot finns det mycket som vi inte kan påverka, såsom tiden, när, hur och om vissa händelser inträffar för att endast nämna några.

    Låt oss fokusera på den delen som vi kan påverka. Och det är så otroligt mycket som vi kan påverka. Var kan vi finnas inspiration, mening, syfte och krafter någonstans? Uppenbart finns det mycket i denna värld som många av oss har svårt att relatera till och finna glädje i. Men måste vi begränsa oss till de få vägar som presenteras för oss som de som tar oss till lyckan och framgång? Tänk om de flesta har fel? Tänk om de vägar som verkligen leder till ett harmoniskt, lyckligt och meningsfullt liv går i en helt annan riktning?

    När det gäller den andra delen av livet som vi inte kan påverka, varför inte försöka förstå den, leva i harmoni och samarbeta med den? Kan det vara så att vi missförstått dess påverkan och syfte i våran liv? Där vi ser lidandet, finns kärlek, där vi ser orättvisa finns rättvisa, där vi ser mörkret finns ljus, där vi ser slutet finns en ny början. Att uppnå detta är möjligt och om man bestämmer sig för det öppnas det en helt ny värld framför och inom en själv.

    Efter den mörkaste natten kommer solen alltid upp.

    Allt gott <3

    Trådstartaren

    Tack för ditt svar. När man väl är död så har man ju ingen vilja och det finns heller inget att ångra. Jag har vissa dagar då jag inte har självmordstankar men i stort är livet hopplöst och då jag inte kan få den vård jag behöver så kommer jag inte vidare. Jag saknar relationer/vänner/partner och jobb och det är inget jag bara “går ut och skaffar” genom att börja i en förening eller liknande eftersom mina problem börjat redan i barndom. Det är inte lätt att ta livet av sig men det är en tröst i att tänka att den utvägen ändå finns.

    Jag känner samma sak, vill dö. Bara dö. Vad är det för mening att leva när man bara lider oerhört. Det normala valet skulle vara att ta livet av sig, då gärna med dödshjälp typ då jag inte skulle våga hoppa från en bro i rädsla för att bara bli skadad och sitta i rullstol hela livet sen, men när du är död så är du död vill du verkligen det? Finns det inget du kan ändra på / få hjälp med att ändra på för att fortsätta ditt liv? Mitt svar på den frågan är ”nej” men hur är det med dig? Ibland är livet vackrare än man tror

    Trådstartaren

    Tack för ditt svar. Vad brukar du göra när du får dessa tankar? Kan du ändå somna eller ligger du vaken till nästa morgon?

    Det finns mycket som stressar mig och som jag oroar mig över och det är för stora saker för att det ska räcka med att t ex meditera, gå promenader eller gå med i en förening. Jag har länge försökt att få vård/samtal men det finns inte att få om jag inte kan betala en privat terapeut och bli mött i det jag behöver prata om.

    Åren går bara och inget förändras och av det får jag självmordstankar och då ofta på kvällar och nätter.

    Ibland tänker jag liknande när jag är väldigt trött och stressad. Det känns helt enkelt alldeles för jobbigt att tänka sig att man ska behöva stiga upp igen nästa morgon. Finns det något i ditt liv som gör dig stressad eller som du oroar dig över?

    Känner igen mig I detta. Saknar också vänner, jobb, partner, familj. Har inga hobbies. När jag försöker med något nytt har det gett mig ångest  som att jag inte klarar av att fullfölja t.e.x en kurs eller att jag blir ledsen av andra människor som kan bete sig märkligt och skrämmande. Då startar tankeloopar hos mig som inte tar slut…Det är så svårt att vara med andra och trivas. Har gjort det ibland men det är som att leta efter en nål i en höstack. Blir mest besviken. Och så har jag dålig ekonomi eftersom jag inte arbetar och tidigare bara klarat deltidsjobb. Det mesta kostar, t.e.x resor och hobbies.

Visar 7 inlägg - 1 till 7 (av 7 totalt)
6

Du måste vara inloggad för att svara på denna tråd.