Hem > Forum > Livet > Förändra sitt liv

Förändra sitt liv

Visar 3 inlägg - 13 till 15 (av 15 totalt)
14
  • Trådstartaren

    <3 Funderade lite och tror jag vet svaret nu på varför jag då inte kan förändra mitt liv. Jag vet ingenting annat. Så brukar det också vara med personer som är destruktiva, man har inga alternativ för ingen har lärt en att göra på ett annat sätt. Att anklaga andra har man ju dock minst sagt lärt sig under hela uppväxten. Om det är något som jag lärt mig och gått i en exemplarisk skola för så är det att skylla ifrån sig. Inte minst samhället och alla andra människor. I vår familj var vi de absolut mest felfria. Alla andra var ju idioterna. Jag vill personligen inte vara i det längre att jag omedvetet i mitt inre anklagar folk för mitt misarabla liv. Vill växa upp på riktigt och då tycker jag det ingår när man närmar sig 40 års åldern att inte skylla sitt liv på sina gamla föräldrar – eller uppväxt. Jag orkar inte ens skylla på sjukvården längre. Problemet är dock bara som sagt att jag inte vet (har nycklarna) hur man ska leva annorlunda. Att skylla ifrån sig dock känner inte jag är rätt väg för mig.

    Hej, ville bara säga att jag kände igen mig i vissa saker du beskrev, detta med att ha flyttat runt och testat olika saker (utbildningar / jobb), att liksom söka efter nåt men ändå uppleva att jag nu vid 35 är på exakt samma plats på nåt sätt, dvs, inte haft en riktigt långvarig relation, inte skaffat barn osv.

    Jag tror egentligen inte det är nåt fel, man måste få testa olika saker för att se vad som funkar och inte för en, inte alla kan träffa sitt livs kärlek vid 16, veta vad man vill jobba med redan då och leva perfekt utstakade liv, och vad tråkigt om alla hade varit på det sättet. Nu vet jag inte hur din barndom var men såeciellt om man haft en lite brokig eller sämre uppväxt så tror jag att man kan ta längre tid på sig att hitta sig själv och vad man trivs med för myckeet energi har ju fått gå åt till att läka trauman eller dåliga situationer man gått igenom. Att jämföra sig med andra då som man tycker kommit längre blir fel, alla har inte samma förutsättningar.

    Sen tror jag också att man lätt börjar ifrågasätta sig när man når en viss ålder där det blir tydligt att de flesta kanske skaffat hus och barn, lever i långvariga relationer osv, om man inte själv är där. Det är liksom mänskligt.

     

    Detta blev kanske ett lite rörigt svar men ville mest säga att jag tycker du ska acceptera dig som du är, acceptera att du är där du är i livet utan att jämföra dig. Sen kan man alltid ha saker man jobbar på att uppnå eller förändra, men en bra början känns det ändå som att inte känna att det är nåt fel på en pga man inte har haft en lika rak väg i livet som alla andra. Många börjar ju halka ur den vägen på äldre dar ändå, separera, få kriser osv.. Jag försöker se det som att jag fick mycket av dom kriserna överstökade i ung ålder så har jag bara tagit lite längre på mig med resten sen=)

    Trådstartaren

    Tack! <3 Det känns skönt att höra att det finns fler därute som upplever något liknande! Jag vill att alla vi ska komma ur detta =) Håller även med dig och vet också egentligen att man inte ska jämföra sig. Det är nog så som du nämner att det är så tydligt hur livsbanorna går åt skilda vägar vid den här åldern att det framkallar mycket ångest och skam. Har umgåtts en del med mina syskon under den senaste veckan och mått otroligt dåligt alltså. Det har varit traumatiskt. För en tid sedan sa även min pappa till mig att jag inte har någonting. ”Du har ju ingenting”, sa han. Jag mådde inte precis bättre av att höra det. Det måste vara så att jag befinner mig i en liksom toxisk miljö och ständigt får bankat i huvudet hur kass jag är. Jag känner inte alls såhär när jag låtsas som om min ursprungsfamilj inte finns. Då känner jag mig fri, till och med lite lyckad. Märkligt sånt där.

    Gillar avslutet där om hur du ser att du överstökat kriserna vid ung ålder, klokt och fint! Heja dig <3

Visar 3 inlägg - 13 till 15 (av 15 totalt)
14

Du måste vara inloggad för att svara på denna tråd.