Hem > Forum > Livet > Dubbelhet i bemötande

Dubbelhet i bemötande

Visar 3 inlägg - 1 till 3 (av 3 totalt)
2
  • Hörde Lars Norén prata i en äldre radiointervju om att personer som under sin uppväxt bemöts med en dubbelhet kan få svårt att förstå vilka de är.

    Att föräldrar t ex inom en borglig miljö istället för att själva vara hemma med barnen anlitar barnflickor och därmed indirekt överger dem. Han menade att det kan vara svårt att förstå och se det här mer subtila som skett under uppväxten. Och som kanske inte är så uttalat inom familjen att man pratar om det som sker – och som kan skada. Så som man med större sannolikhet kanske skulle göra om föräldern t ex är alkoholiserad. Det finns en elefant i rummet på ett tydligare sätt. En uttalad problematik i att bli övergiven.

    Dubbelheten sedan i att förstå vem man är efter hur man blivit behandlad kan jag känna igen så mycket i. Min mamma behandlade mig ofta styvmoderligt och brukade samtidigt anklaga mig för att inte ge henne tillräckligt mycket med kärlek. Pappa ville egentligen ha tuffa och coola söner men fick istället tre mjuka döttrar. Jargongen hur han kunde prata med oss var snarare som om vi befann oss tillsammans i lumpen, eller att vi var hans ”polare”.

    I min ursprungsfamilj har man också oftast tydligt deklarerat (alla utom jag då har sagt så) att vi ställer upp för varandra i vått och torrt. Speciellt till mig har man oftast riktat denna information – av välmening, antar jag. Men när det kommit till kritan vill jag minnas att man oftast i majoriteten av fallen snarare pratat om orsaker och förklaringar kring varför man just inte ska finnas där för en. Varför det är för mycket begärt, eller fel tidpunkt i livet.

    Min mamma brukar ofta tala till mig också som om jag vore utvecklingsstörd. Hon liksom drar ut på orden långsamt för att förvissa sig om att budskapet gått fram. Hon gör likadant när hon talar med personer som hon tror har utländska bakgrunder. Själv kan hon på fullt allvar inte mer än 10 ord på engelska. Det kan jag tycka är genant men det tycker uppenbarligen inte hon. Man kan nog verkligen inte kalla henne för en global medborgare som med självklarhet borde kunna få glida runt kaxig och världsvan, och där det är helt i sin ordning att ha den självbilden eller beteendet. Snarare är hon nedlåtande hemma i Sverige för personer som eventuellt kanske talar andra språk (eller emot mig då, hennes dotter), i kombination med att hon inte skulle klara sig en dag själv i ett land utanför Sverige.

    Hon brukar även titta på mig som om jag vore en insekt.

    Vem blir man när man tidigare blivit så dubbelt bemött av sina närmaste? Det är den stora gåtan.

    Det är min gåta också.

    Trådstartaren

    <3 <3 <3

Visar 3 inlägg - 1 till 3 (av 3 totalt)
2

Du måste vara inloggad för att svara på denna tråd.