Driftar genom livet, rädd för allt, vet inte vad jag själv vill

[Purple Hyjupi]

Jag har visserligen varit arbetslös länge vilket har bidragit till hur jag känner, men jag har alltid varit grymt velig, utan starka mål och bara flytit med i livet. Det hade inte varit ett lika stort problem om det inte hade varit för att jag jämt anpassar mig till andra människor/den jag var senast med, inte vågar ta steget när jag vill något för att det utesluter något annat jag vill, eller för att klyftan mellan hur olika dom personerna jag umgås med är så stor att jag får hjärncancer av att hoppa mellan så extrema ramar eller för att jag försöker vara till lags hela tiden. Ärligt talat så vet jag inte vad jag ska göra längre eftersom jag är satt i en sån extrem sits av instabilitet att inget känns som det spelar roll. Jag sitter fast och känslan av det är förjävlig.

[Olive Hufuvi]

Känner igen mig i din beskrivning om att drifta genom livet, utan mål. Och att sitta fast i en livssituation man inte önskar. Hur kom jag hit liksom? Varför kan det inte vända någon gång? Det är en känsla av hopplöshet, otrygghet och en massa andra saker. Har egentligen inget annat råd än att försöka hålla fast vid de små betydelsefulla strån som vardagen kan innebära. Ett samtal med en vän, ett oväntat skratt, en god måltid, träning…sträva efter att plussa på saker som känns bra för dig. Till slut kanske de vinner. Fortsätt framåt, det blir bättre en dag. Varm kram till dig!