Det här med syskon…

Jag vet inte om det är vanligt eller om det bara är jag som alltid har känt att man i livet med syskon blir jämförd, känner konkurrens och att det är tävling. Att till och med skitsaker kan vara tävling. Från dess att jag var liten har saker syskon emellan alltid varit en tävling. Den där tävlings och jämförelsekänslan har alltid gett mig ångest, fått mig att känna press och ibland avundsjuka.

Jag har velat känna att jag duger och att jag får bli sedd och vara som jag är och jag har velat känna mig som en egen person som urskiljer mig från mina syskon. Att vi inte är stöpta i samma form och att mitt utseende, mitt sätt och tänka och vara utmärker mig. Jag gillar att vara egen och hatar att härma andra eller när andra härmar mig. Jag hatar också att bli jämförd för det sänker mitt självförtroende och självkänsla direkt. Jag gillar att tävla mot mig själv men inte mot andra och verkligen inte mot mina syskon. Och det är just det jag stör mig så grymt mycket på med mina syskon, för de ska alltid ta efter mig eller ta efter varandra. Eller hitta sätt för att försöka sänka en. Att man tar efter varandra nån gång kan jag förstå och att man gör det som en slags inspirationsgrej, men här händer det hela tiden och det blir så uttröttande när jag hela tiden ska känna att jag aldrig kan få vara ensam om något eller att det ska vara nån slags tävling där man måste visa att man duger och hävda sig.

Har jag som intresse att spela fotboll, då ska plötsligt nån av de andra också börja spela fotboll. (Inte bandy, hockey eller vilken annan sport som helst. Inte heller ett intresse som inte ens har med sport att göra fastän de skulle kunna syssla med vad som helst). Köper jag kläder så måste min lillasyster komma och köpa exakt likadana kläder som mig (finns hur många butiker som helst och hur mycket kläder som helst men nä, hon måste se ut just som mig). Har jag läst en utbildning så måste min syster fundera på att utbilda sig till exakt samma sak (fastän det finns hur många utbildningar som helst). Osv osv…

Jag har alltid tyckt det varit skönt att flytta hemifrån just för att bryta mig lös från hemmet och syskonen. Skapa mig ett eget liv, känna mig som och vara en egen individ och slippa all syskonkonkurrens men nä… liks tusan hänger den kvar. Och liks tusan ska det ge mig ångest. Har pratat om min syster om detta men ändå fortsätter hon och ska härma saker jag gör eller göra det till en tävlingsgrej. Hon tar efter mitt sätt att prata på och tar efter mina argument eller sätt att resonera och sen presenterar det som något hon själv kommit på. Då tar hon mina argument sen sitter hon och försöker prata över huvudet på mig som om jag vore dum. Och min bror har alltid pratat som att han kan och vet allt och som att han automatiskt har rätt om allt han säger bara för att han är äldre än mig. Spelar ingen roll att jag har utbildning inom ämnet han pratar om och vet att det han säger är fel. Då blir det plötsligt nån slags tävling om vem som är smartast eller kan allt bäst.

Alltid är det nån slags outtalad tävling om nånting. Vem som är smartast och vet bäst. Vem som är snyggast. Vem som har fräschaste grejerna. Vem som har högst betyg. Vem som är starkast. Och som nämnt, jobbar man med nånting eller utövar ett visst intresse får man höra saker i stil med “Jamen det där är ju inge svårt. Det hade jag ju lätt klarat” och så drar det igång nån slags “upp till bevis”-tävling där man måste bevisa sig för den andra. Varför kan man aldrig få ha sitt jävla intresse eller jobb ifred utan att det ska bli en tävling om vem som är duktigast, har bäst egenskaper eller bäst lämpad för det eller att man är dålig på ditten och datten? Kan jag få vara bra på min grej och ha min grej ifred utan att det ska bli nån jävla konkurrens?

Det går liksom inte att prata om nånting utan att det ska bli nån slags diskussion eller uppdagas att man på nåt sätt ska bli sänkt av nån av de andra.

Orkar inte med dem. Många gånger som jag känt att jag kommer måste klippa kontakt för jag mår alldeles för dåligt av all ångest det ger att hela tiden känna mig jämförd eller tvungen att hävda mig, käfta i diskussioner och gå upp till bevis för att inte få pikar eller klassad som oduglig.

[Indigo Jysyne]

Hej!

Låter jobbigt med tävling och konkurrens hela tiden. Kanske är det alltid så att man jämför sig lite med andra men om det blir för mycket blir det jobbigt ju. Om jag får utgå från mig själv så känner jag att det inte blivit lika mycket tävling och konkurrens efter hand som min självkänsla stigit. Då har det blivit mer samarbete och samverkan. Jag tror också man skall försöka ta kontakt med sitt inre och känna efter vad vill jag, vad längtar jag efter och inte fokusera så mycket på vad andra gör. Låt dem göra vad de vill så gör jag vad jag vill. Om man lever efter sina egna värderingar i livet så har man lättare för att bli lycklig. Jag tänker också att yngre syskon kan ju se upp till en och därför göra likadant ibland. Bara lite tankar kring det du skrev. Hoppas du slipper känna såhär och att du kan komma bättre överens med dina syskon. Man kan ju faktiskt också ha roligt tillsammans. Styrkekramar från mig till dig💕

Tycker det låter sunt att ta distans och slippa med den här pågående konkurrensen. Förstår verkligen att du vill vara en egen person och inte ha syskonen som ofrivilliga förlängda delar av sig själv. Tror det kan vara ganska så vanligt att det är tävling och konkurrens mellan syskon fast jag tycker det du beskriver låter lite mer än “vanlig konkurrens”, faktiskt. Själv har jag två systrar och det kan pågå en hel del grejer som är oerhört irriterande, speciellt när t ex min lillasyster gått i precis mina fotspår genom livet. Skillnaden mellan det du beskriver är dock att jag tror det i min familj handlar om gener, att vi helt enkelt beter oss och vill lika i mycket, men där det i ditt fall snarare låter som en evig kapplöpning för att bräcka varandra? Hur har era föräldrar behandlat er? Vad handlar det här egentligen om i grund och botten, tror du? <3

Förstår precis vad du känner. En fördel med att ha syskon är att man lär sig dela med sig och kanske/ en tanke att man blir mindre egoistisk. Se ditt värde i syskonskaran och tävla bara med dig själv. Hitta vänner som tycker om dig