Nytt år. Det har aldrig varit viktigare för mig att släppa allt det gamla. Att låta stormen passera och betrakta när vågorna stillar sig.
Det finns stora separata perioder i mitt liv. Nu står jag vid ytterligare ett bryt. Jag hoppas att saker inte ska gå sönder i den här omfattningen något mer. Jag hoppas att insikter, förändringar och diagnos ska lägga livet till rätta, från grunden.
Självklart bjuder livet på svårigheter. Men det är inte tänkt att vara 90 % dåligt, så som jag har upplevt det i 20 år. Nu när jag ser på det i efterhand, med något av en lösning i handen, så förstår jag. Det är inte konstigt att jag inte ville leva.
Tack till Mind för att dessa fina volontärer fanns där under den värsta tiden. Jag hoppas i framtiden kunna göra skillnad tillbaka. För människor som inte mår bra. För barn och ungdomar.
Nu gäller det för mig att lägga alla sorger åt sidan. De finns där, men de ska inte ta över längre. Har plötsligt fått alternativ. Möjlighet till en framtid. Vill försöka våga tro på att saker ska bli bra. Att jag kommer kunna planera livet som de flesta andra.
Men det är svårt. Det är så längesen något funkade, så längesen jag var glad. Hela min personlighet har blivit skymd av molnen.
Jag vill våga tro ändå. Se framåt. Leva helhjärtat. Förvänta mig att det går bra. Göra skillnad för andra och samtidigt se till att må bra själv.
Jag ber en stilla bön. Snälla Gud, hjälp mig att våga tro. Hjälp mig att våga lämna mörkret där det hör hemma. I det förflutna.
