Är livet alltid en kamp?

Jag har undrat varför livet är som det är.

Korta exempel

• Barndomsvåld (från förälder, syskon och barndagvårdare)
• Missbrukande förälder
• Deprimerad förälder
• Avlidna vänner (från olyckor, missbruk, självmord och mord)
• Kontrollerande/våldsamt ex
• Hemlöshet
• Hvb placering

Ja, listan hade kunnat bli längre men varför ska alla dessa delar finnas i livet. Jag försöker släppa det gamla men många gånger smyger det sig på. Som nu mitt i natten när man undrar kommer jag någonsin att känna mig vanlig?

Desto vanligare livet blir desto ovanligare känner jag mig. Det är så många i min omgivning nu som inte ens upplevt en av dessa saker i listan än mindre allt eller mer. Förr umgicks jag med folk som åtminstone upplevt något av det men dessa människor har fallit bort allt eftersom.

Funderar en del på varför livet är en kamp, varför jag upplever det som att inte bra kan ske utan att bära något dåligt med. Det är min erfarenhet iaf..

Hmm jag har liknade erfarenhet även om jag slapp eller fick inte HVB placering.

Frågan är hur mycket ska du jobba på att släppa och hur mycket måste du lära dig att leva med det som hänt dig? Vad kan du göra idag bara för dig själv som vacker och stolt varelse med massor av erfarenheter?

För mig vände livet när jag plötsligt valde att arbeta med något som ständigt kom i min väg – och det löste ut mig ur min negativa spiral – för jag var duktig på det…. Jag kom till en punkt då jag insåg att MITT liv blir inte bättre av att bli passiv för att jag haft det eländigt. Jag kan inte förändra det jag upplevt men det jag tänker om det. Alltså jag slår inte bort eller glömmer utan använder mina erfarenheter som en källa till lösningar på olika problem – skulle det kunna vara ett nytt sätt att tänka för dig?

Din vän i Cybern

Livet är tufft. Absolut. Men gör så gott du kan för att det ska bli bättre? Livets hårda skola. Se det lite så. Du blir mentalt starkare av allt det du nämner.