Är det över eller vad finns det för alternativ kvar?

Har under 2019 sökt hjälp då jag inte vet hur jag fortsätter livet härifrån. Haft kontakt med kuratorer, psykologer, läkare, sjuksköterskor, rehabcenter, Piva och allt man kan tänka sig men förtroendet för sjukvården och samhället har försvunnit efter vad jag får gå igenom.

Har gjort ett självmordsförsök och ända sedan jag öppnade den dörren så har den stått öppen och jag börjar tro att det inte finns hjälp att få.

Så nu när sjukvården inte kan hjälpa mig så undrar jag vad för alternativ det finns kvar? Att söka privat är inte ett alternativ då jag inte har något ekonomi öht.

Tänker på döden mer än jag vågar erkänna men tankarna har förändrats på senaste från att vara slutet till att vara början på något nytt. Jag är inte religiös men har ändå lyckats övertyga mig själv om att det inte slutar där. Även om jag skulle ha fel och det tar slut så är båda alternativen bättre än att stanna här så vad har jag att förlora?

Kan relatera. Ingen har lyckats hjälpa mig. Många självmordsförsök på det med. Tappat räkningen. Livet var kol mörkt. Totalt isolerad. Alla relationer hade gått åt helvete. Skam och ångerst och missbruk och helvete.

Kan säga såhär. Jag började meditera dagligen. Började ta anti depressiv medicin. Men just meditationen gjorde mycket. För mig personligen. Eller så var det för att jag hade gett upp? Så det kunde bara bli bättre som det blev det? Jag vet inte. Alls. Men ger mycket att bara låta saker vara när det är känslomässigt tufft. Lite det meditationen hjälpte med tror jag. Säger inte börja med det. Säger bara ta den biten av det? Att bara sitta och låta saker få vara som de är? Allt som känns. Alla tankar. Hopplöshet. Utan distrationer eller försöka lösa något. Landa i det.

För mitt liv blev bättre. Om det var medicinen eller meditationen jag vet ju inte. Båda? Har inte gjort nått speciellt alls. Enligt mig. Någon kraft ansträngning. Men idag jobbar jag. Trivs jätte bra. Skulle tippa på att jag är den som mår bäst på hela bygget. Ok en jävel är gladare. Men jag trivs ju med livet.

Min ångerst har gått ner dramatiskt. Mina skam känslor. Att jag bara ville gömma mig. Kan röra mig fritt idag. Umgås med bekanta. Ha det trevligt för det mesta. Är för det mesta posetivt inställd till livet även om det blir tufft ibland. Men det är då jag sätter mig och gör ingenting. Landar i det. Därför jag tipsar om det. För sen är livet härligt igen. Hoppas det här hjälper.

Vill med säga. Oavsätt vad du gör. Se till att du träffar människor. Annars blir det som att inte äta och undra varför man mår dåligt. Någon dagverksamhet. Vad som helst. Det är viktigt annars blir det aldrig bra.

Tack för att du tog dig tid att svara.

Började själv meditera för 3 månader sedan men kan inte påstå att det hjälpt mig märvärt mer än att det är enda stunden på dagen då jag inte tänker på problemen.

Ser även till att inte sova bort de få ljusa timmarna vi har så här års. Håller koll på kosten och tar minst 1 promenad per dag.

Träffa människor är det sämre med då jag bor ute i skogen dit ingen orkar ta sig och vänner har jag få av, en för att vara exakt som har häcken full med jobb, ungar och allt vad ett normalt liv innebär. Men ska försöka göra nånting åt den biten också.

Jag känner samma sak, självmord är snart enda utvägen jag orkar inte göra något misslyckat självmordsförsök längre, livet känns helt meningslöst kan livet verkligen bli bättre jag tvivlar på det.

Anonym skrev:

Tack för att du tog dig tid att svara. Började själv meditera för 3 månader sedan men kan inte påstå att det hjälpt mig märvärt mer än att det är enda stunden på dagen då jag inte tänker på problemen. Ser även till att inte sova bort de få ljusa timmarna vi har så här års. Håller koll på kosten och tar minst 1 promenad per dag. Träffa människor är det sämre med då jag bor ute i skogen dit ingen orkar ta sig och vänner har jag få av, en för att vara exakt som har häcken full med jobb, ungar och allt vad ett normalt liv innebär. Men ska försöka göra nånting åt den biten också.

Vet inte vad du förväntar dig. Kommer fortfarende må som du gör oavsätt om du mediterar eller inte. Poängen är snarare att du blir mentalt stark nog att vara stilla i det obekväma. Acceptera det. Löser inte ditt problem av att lida pga ensamhet. Men visst. Kan lära dig hantera ensamheten med dem känslor det ger. Men skulle fokusera på att lösa det. Sen är det bra att meditera med. Men skulle kunna ignorera ett behov som äta med. Meditera istället. Det går men inget man gör i onödan.

Så fokusera på den biten. Se vad det finns för alternativ. Gick själv hos dagverksamheten inom psykiatrin när det var som tuffast. Internet forum är bra med. Lärde känna folk så som ringde ibland.