Allt handlar ju egentligen om jobb?

Känner med dig. Så fort man är normbrytande på något vis är det som att folk får behandla en hur som helst. Man känner sig som en lägre stående människa på något vis. Det är verkligen helt galet. Jag tror att man får försöka påminna sig om att det säger mer om de som dömer än vad det säger om en själv. Sedan tror jag att det är ganska ohälsosamt att gå runt och tro att ens värde bygger på vad man har för jobb, för utseende, för saker osv. Kanske ska vi tycka synd om dem istället?

Och nej, jag fattar inte heller hur folk mäktar med. Själv är i princip alla bitar av livet kaos och då kämpar jag ändå för att hålla ihop det, suck.

Min tanke är att allt handlar ju egentligen om pengar, hela jävla livet.
inget jobb – inga pengar = ej råd att ens existera.

FKs sjukpenning som arbetslös räcker ju inte ens till att kunna betala ett boende. Idag har jag turen att ha en sambo som jobbar hel tid, och vi äger ett hus med stor tomt.
Det är ju nice, men sen då? Ska jag vara glad över att äga något som jag egentligen inte ens har råd att betala om det inte vore för min sambo?

Att ha diagnoser som gör det svårt att behålla jobb, gör ju inte saken bättre.
Utan pengar = inget liv

tycker det är sjukligt att man idag bara kan få bra utbildningar genom att ha bra betyg, har man då svårt för skolan så finns det inte en chans att vidare utbilda sig, men man kan sitta på egenskaper som gör en väldigt duktig via praktiska moment och som förmodligen gjort att man skulle vara en av dom exepelvis bättre polisen, än den med MVG i alla ämnen.
Men vi är rökta, haha fett bitter idag.

Jag är i samma sits med dåligt mående och dålig ekonomi.

Ska på intervju snart för ett sommarjobb inom hemtjänst, men jag är VÄLDIGT stresskänslig och oroar mig för att schemana kommer vara helt orimliga, liksom du ska till den här platsen och du får bara 5 minuter per brukare. Vad händer om man inte hinner med?! Blir man av med jobbet, hur ska jag ha hjärta att lämna någon och ha gjort ett slafsigt jobb?

Det är farligt med långvarig stress, jag oroar mig så.

det kommer gå bra, försök tänka på nuet inte framåt för du har ingen aning om vad som händer framåt, det kanske går super bra. Vi är lika, jag är exakt likadan och jag gör samma tabbe varje gång..

Kommer gå super, håller tummar och tår för dig