Hej
Vill bara skriva av mig lite eftersom det ju typ är omöjligt att nå självmordslinjen på telefon…
Är 25 år, mått psykiskt dåligt sedan jag var 12.
Enda person jag har att ringa är min mamma, som blir arg och tycker att jag stör henne. Vi bråkar så fort vi hörs. Hon tycker att jag skämmer ut henne när jag gråter in public m.m. Har nu suttit och gråtit i badrummet en timme efter att än en gång ha ringt henne och sagt att jag tänker hoppa från balkongen och hon svarar att jag bara är självcentrerad.
Min syster bor på Hawaii, är gift och har hund, två bilar och fin hyreslägenhet i Honolulu och jobbar som fastighetsmäklare där. Hon vill inte heller prata med mig eftersom jag är en “negativ impact” på hennes liv…
Min mamma har tydligen bokat en resa till syrran på Hawaii och blir borta både över jul, nyår och när jag fyller 26. Får spendera de tre dagarna själv ?
Jag fick veta detta för några dagar sedan.
Min pappa dog i cancer i maj, vilket jag också fått skit för att jag inte är ledsen över. Men jag kan inte fejka att jag är ledsen över att han är borta, har inte ett enda positivt minne av honom. Det enda han i princip gjorde mot mig var att uttrycka hur dålig han tyckte att jag var, så jag är snarare glad över att han nu faktiskt är helt borta ur mitt liv.
Första gången jag sa högt att jag ville dö var när jag var 10, då till fritidsfröken i skolan.
Lever mellan hopp och förtvivlan. Ibland känns det lite bättre i några minuter men oftast känner jag ingen som helst framtidstro varkän för mig själv eller samhället i övrigt.
Varit i kontakt med flera olika psykologer under åren. Sökte i juli en ny genom Liljeholmens vårdcentral och fick en tid nu i början av september (vilket fantastiskt skyddsnät detta land har när självmordsbenägna behöver vänta i över en månad för att ens komma till en första samtal på vårdcentralen…) Läkaren skickade remiss till en psykiatri, som svarade att de har ett halvårs väntetid… alltså är detta ett skämt? Vad betalar man skatt för egentligen?
Tack
