Hej! Jag är under 30, men känner mig som ungefär 80. För att dem senaste åren har jag levt passivt, önskat att jag vore död/haft självmordstankar, försökt begå självmord, jag har helt enkelt levt nära döden.
Jag mår illa. Jag har förstört dem bästa åren av mitt liv. Och tanke på att jag ska stå ut i närmare 50-60 år till, gör mig ledsen och förtvivlad. Mitt liv är ett helvete. Det har varit så sedan 2004. Sedan har det blivit värre och värre. Sexuella övergrepp i barndomen som varade flera år, flera år av mobbning, arbetslöshet, osv.
Vad är tacken på att jag inte ger upp, som jag borde ha gjort för länge sedan? Absolut ingenting. Jag försöker resa mig upp, men ramlar ner gång på gång.
Nog får vara nog.