Hem > Forum > Livet kan skava > Vart är jag påväg?

Vart är jag påväg?

Visar 2 inlägg - 1 till 2 (av 2 totalt)
1
  • Avatar

    Jag antar att jag inte är den enda som grubblar på nätterna, och tänker på jobbiga saker. När man inte har något roligt att se fram emot och det enda man ser på dagarna är sin dataskärm. Går nu tredje året i gymnasiet och ibland så känns mitt liv rätt så hopplöst.

    Jag är faktiskt väldigt bortskämd, jag har haft en bra uppväxt, jag har bra vänner och familj, dock gått igenom två jobbiga dödsfall de senaste två åren. En av dom var en kille som tog sitt liv efter atjag gjorde slut, vilket fortfarande påverkar mig idag. Jag känner en slags skuld över det.

    Han tog sitt liv i februari. Det var snö som just i år. Han började må dåligt efter nyår, och jag kände redan då att dessa jobbigare känslor började krypa fram. Det låter säkert jättekonstigt men jag känner nästan att jag måste ta mitt liv samtidigt som han, (han gick också i trean då) av någon anledning.

    Jag känner inte att jag kan berätta detta eftersom de gånger jag gjort det har det i slutändan endast runnit ut i sanden. Jag känner inte heller att jag borde säga något för att tynga ner dom i min omkrets eller att jag förtjänar hjälp, eftersom mitt liv är egentligen “perfekt”.

    Jag vet faktiskt inte längre. Ibland kan det gå så långt att jag tänker köpa en massa hårda droger och sen ta en överdos.

    / Osäker 18åring

    Avatar

    Hej fina du! Vad bra att du skriver här! Det är ingen lätt tid att känna nedstämdhet och sorg i nu under coronan då vi sitter isolerade genom distansstudier och alla restriktioner. Tur att pandemin är någonting övergående. Har du någon att prata med om de traumatiska dödsfall du upplevt? Det låter tungt att bära ensam, även om inget är ditt fel såklart. Du skulle till exempel kunna ta kontakt med Ungdomsmottagningen. Det finns även en organisation som heter SPES och som riktar sig till de som förlorat någon genom självmord.

    Det är lätt att känna skuld när man mår dåligt och tänka att andra har det sämre, men det finns ju alltid någon som har det värre oavsett och om man gick på det, så skulle ingen kvalificera sig för stöd någonsin. Det skulle alltså bli ett ganska kallt klimat om den regeln gällde. Sedan vet man inte heller vad någon annan går igenom, bakom en fin fasad. Liksom en person som utåt sett har det väldigt svårt, ändå kan vara vid förhållandevis gott mod.

    Kram.

     

Visar 2 inlägg - 1 till 2 (av 2 totalt)
1

Du måste vara inloggad för att svara på denna tråd.