Fick avliva min katt hastigt för två veckor sedan, det känns så sjukt fortfarande. Klart bor jag i det, och är med på noterna. Men det sjukaste är inte att hon fick avlivas, eller hur overkligt det kändes. Det är att känslan i kroppen är att det redan gått månader, det känns som så längesedan även om det inte var det. Jo jag vet man vänjer sig snabbt, och chocken går la över. Men i allt detta ångrar jag inget, och det är jag fortfarande fast vid. För hennes hälsa, och för min ångest var det bra. Mina två andra pälsbollar funkar fortfarande fint ihop, och de verkar finnas för varandra. Jag är tacksam att dom är två, hade de inte varit de tror jag att den andra också strykit med. Men vafan vet man egentligen, tror djur egentligen kommer över det lite snabbare än vad vi gör. De lever nog mer i nuet än vad vi gör också, villket är nog det svåraste för oss människor. Ialafall för mig, det är super svårt att inte få lite ångest över saker som inte hänt än. Till och med saker som hänt, kan ge mig svår ångest även om de är över sedan långt tillbaka. I villket fall känns det skönt att hon inte lider mer, tror den sista grejen som hände henne hade varit för svårt för henne.
