Slagen utan ett förlåt

Jag å mitt ex har gått igenom 2 år av skratt, total lycka, gråt, rättegång där han blev fälld för misshandel på mig, fruktansvärda ord, ja väldigt upp å ned har de varit..

för en vecka sen bråkade vi igen han slog mig med öppen hand även om han har sagt flera gånger att han aldrig skulle kunna göra mig illa nykter ( han har slutat dricka efter förra misshandeln)

chockad blev jag trodde inte han kunde göra de, fick inte ens ett förlåt han sa att han bara klappade lite på kinden även fast de sved ordentligt..sen skulle ja stiga ned för den höga hästen för ja hade minsann puttat honom å ja de gjorde jag efter han hade tagit min telefon å låst in sig på toan för att radera alla hemska sms han hade skicka så ja jag knuffade honom i ren frustration  men förtjäna ja å bli slagen för det?
han har kalla mig så hemska saker hjärndöd, hora, slampa, äcklig, tjock (har varit föredetta anorektiker) att ja inreder som en 14 åring att ingen annan kommer vilja ha mig osv..

känner mig helt tom å otroligt ledsen vet inte vad ja ska göra längre känner mig värdelös.. han har verkligen fått mig å må så dåligt 🙁 kan inte ens säga de här till mina vänner längre dom är så less på höra på alla bråk å hur ja sen går tillbaka till honom å ja jag förstår dom..

va bara tvungen å lätta lite på hjärtat

Hej,

Bra att du skriver här.

Vad läskigt det låter med pojkvännen. Låter verkligen som att han vill kontrollera dig och att våldet har eskalerat eftersom han nu gör det i nyktert tillstånd. Blir orolig för dig.

Hej igen,

Hur mår du idag?

Funderat ännu mer på det du skriver. Du är värdefull, en fantastisk person, smart, fin och mycket intelligent! Det pojkvännen gör är att med alla medel försvaga dig, tror jag.

Rekommenderar starkt dokumentärserien “En våldsam kärlek” på Svtplay, här är den: https://www.svtplay.se/en-valdsam-karlek

Hej:) trodde aldrig någon skulle svara, tack

mår Inte så bra alls.. Har blivit förkyld så har legat i sängen hela dagen å exet har varit förbi å hämta resten av sakerna.. känns som att de är de rätta å försöka gå vidare nu men de är så svårt även om han har gjort så mycket hemskt älskar ja honom, han är världens finaste när han är glad å allt är bra men sen vänder de å han blir helt galen blir helt förbytt å hans mål är å såra mig så mycket som möjligt å han lyckas verkligen 🙁

hur ska man kunna gå vidare? Känns verkligen som ingen annan vill ha mig å jag kanske inte förtjänar nå bättre :/

gud får tårar i ögonen av de du har skrivit verkligen tack har känt mig så värdelös så de där värmde verkligen!

 

Krya på dig!

Kan förstå din saknad, är ju de goda och bra sidorna hos personen man går sönder av att missta. Sällskapet och det genuina/unika ni byggt upp tillsammans.

Det där verkar folk ha svårt att förstå även med föräldrar som varit förövare. Att det finns en människa bakom förövaren också och som kan ha gett en fantastiska minnen mm. Det ena utesluter inte nödvändigtvis det andra.

Samtidigt när det handlar om våld som eskalerar och det har spårat ur (rättegång, att han slog dig igen i nyktert tillstånd) så måste man ta sig ur det innan något riktigt fruktansvärt inträffar. Eftersom han verkar ha oerhört svårt med sin impulskontroll låter det som att han är direkt livsfarlig att vara ihop med. Jag förstår att det är extremt smärtsamt att ta in det.

Det han sagt om dig som varit så himla elakt säger något också om hur sjuk han är och att han saknar grundläggande respekt för dig (plus självinsikt). Det kombinationen är inte så bra att bygga vidare en relation på. Den man är ihop med ska lyfta en, få en att må bra – hela tiden, inte bara då och då eller i perioder.

Tusen kramar till dig

Kom på ett par saker till…

Du förtjänar extremt mycket bättre! Skulle det hjälpa om du föreställde dig t ex ett lillasyskon som blev misshandlad av sin partner. Visst är det väldigt lätt där att se hur denne förtjänar allt gott som finns här på jorden – och gärna lite till? Precis så skulle jag önska att du började se på dig själv! Du är fantastisk.

Är helt säker på att det finns hur många killar som helst där ute som skulle vilja vara ihop med dig. Sunda personer. Som vill ge så mycket kärlek som det bara är möjligt. Som aldrig skulle lämna dig i ett dåligt psykiskt skick – någonsin. Som direkt utan att tveka skulle be om ursäkt om de bara råkade av misstag säga eller göra något sårande.

Kan säga att jag också träffat liknande personlighetstyper som din pojkvän och minns det som att jag avskydde mig själv på ett sätt jag knappt trodde var möjligt. Så här i efterhand med lite distans kan jag  se att det var psykisk misshandel på oerhörd allvarlig nivå – precis som för dig. Och när jag sedan kom över den killen så blev jag faktiskt chockad över vad jag varit med om och även ställd över hur extremt dåligt jag mådde. Förstår ju att såna här personer verkligen kan knäcka en och det vill jag aldrig mer uppleva.

Ger dig därför rådet att verkligen försöka med hela din kraft att släppa den här personen. Du kommer slippa leva i en känslomässig berg och dalbana efter ett tag. Självhatet och allt det där kommer släppa gradvis också. Redan efter en kort tid tror jag du kommer upptäcka att du plötsligt skrattade till, uppskattade att träffa en kompis en stund, började slappna av i kroppen och märka att stressnivån sakta har sjunkit osv.

Jag tror på dig!

Värme

[Indigo Qugimo]

Hej

Ursäkta att jag tränger mej på i er dialog,men det var en sak jag reagerade på.Du skriver i ett inlägg att du inte tror att någon annan vill ha dej.Är det det tvunget att någon vill ha en?Man kan ha ett bra liv ensam,även om normen säger att man måste vara i en tvåsamhet,annars är man misslyckad.Jag har levt hela mitt liv ensam och jag känner mej inte misslyckad.När man en gång accepterat att ingen vill ha en,så lär man sej mer och mer uppskatta sin frihet.Såklart är det skillnad på frivillig och ofrivillig  ensamhet,men det hänger kanske ihop med hur trygg man är i sej själv och hur stort behov man har av att bli bekräftad.

Tack du säger så mycket bra saker. Å om min syster eller nära vän skulle vara med om samma så hade ja gjort allt i min makt för att se till att dom gjorde slut.. finns ingen som förtjänar sånt här. Försöker ta till mig dina ord.
Vi har inte setts sen han hämtade sakerna å har försökt säga hejdå på ett trevligt sätt å de gick bra han sa att han saknar mig älskar mig osv men sen va de bra. Fram till idag där ja fick ett gäng meddelanden om vilken slampa ja var å att ja säkert hade haft sex med någon redan, att ja var den sista personen han skulle vilja se å att ja kunde dra åt helvete kortfattat..

jag orkar inte med dom här vändningarna längre så jag blockade honom. Men de är nästan värre å ha honom blockad då är ja rädd att han bara kommer hem till mig utan förvarning 🙁

de är läskigt hur man kan vara så rädd för honom men samtidigt älska honom jag känner mig trygg när ja är med honom när vi var tsm men nu efter de tog slut byggde ja fällor ifall han skulle ta sig in i lägenheten när ja sov, var livrädd..
Det här låter inte klokt å de är de väl inte? Jag har gått tillbaka för att ja hoppas nån stans att de ska bli bra men de kommer de aldrig å ja har väl börja inse de nu..

 

Absolut behöver ja inte ha någon å ensam kan vara fantastiskt om man väljer det själv.. Har varit singel nått år å de va en härlig tid 🙂

Men de var bara hans ord som gjorde ont att ingen annan skulle vilja ha mig..  det sved även om de inte är sant..

Hej,

Vill inte skrämma dig ännu mer nu men måste ändå säga att det kan vara bra att veta att det sägs att när man lämnar är det som allra farligast för en kvinna. Så du gör helt rätt i att vidta åtgärder för att försvara dig ifall han skulle göra nåt. Kan du ha en kompis som sover över ett tag? Eller sova hos familjen eller liknande?

Kram!!!

Jag bor i en lägenhet där porten låser kl 21:30 å de är jätte tunna väggar så ja de känns väl lite tryggt iaf..

Men ja riktigt trygg lär ja nog inte känna mig på länge..

sömnen är värst nu har haft sömnproblem i flera år mer eller mindre äter sömntabletter starka men får ej ta dom varje dag på grund av beroende risken så har varit tvungen å börja ta ångestdämpande igen. All den här ångesten håller på knäcka mig.

Är det bara jag som tänker på allt man ångrar att man har gjort, idiotiska misstag, alla elaka kommentarer? Tänker på de hela tiden nu å kan inte slappna av :/

Känner med dig. Förstår att det är mycket som snurrar i huvudet nu, kanske är det inte så konstigt med tanke på att det hänt en hel del och du nu stannar upp?

Ångrar också hur mycket som helst i mitt liv. Tänker dagligen på allt jag ångrar. Det är hemskt att känna så. Försöker förlåta mig själv. Kanske du kan försöka förlåta dig själv också bit för bit?

Kram