Har snart varit hemma 9 dagar på grund av magproblem, det är inte första gången utan hänt förut.
Jag har en bokat en tid hos min husläkare, men det är först i November, men det kan inte jag rå för. Men jag har väl mest bokat läkartiden för att visa att jag gör något åt saken.
För fast jag ofta känner tristess för mitt jobb är jag jätterädd för att bli uppsagd av personliga skäl. Det är inte roligt och bli någon som ingen frågar efter heller.
Men jag hoppas att chefen inte får det, hur ofta jag än blir sjuk.
Då får de sätta förstadagsintyg på mig t.ex.
Men jag känner också att jag måste ta mig i kragen och inte sjukskriva mig för minsta småsak för att jag tycker jobbet är tråkigt.
Ska till min samtalsterapeut på vårdcentralen imorgon.
Men det känns meningslöst igentligen o sitta o prata om problemet med jobbet, för ingen kan hjälpa mig förutom jag själv. Ingen kan gå in i min hjärna och få mig att ändra beteende.
Men det jag också måste dryfta med terapeuten är min relation till mig själv som inte är något vidare bra. Självkänslan är det lite si och så med och självbilden. Och bäggedera blir inte bättre av sjukskrivningarna i onödan, för jag vill ju innerst inne vara en skötsam person, men just nu lyckas jag inte fullt ut.
Men vill väl samtidigt inte bli en ” duktig flicka ” som alltid måste vara duktig heller, det har jag hört också är destruktivt.
När det gäller självkänslan känner jag nog inte att jag hatar mig själv men känner mig inte helt bekväm heller.
Jag försöker ha förståelse för mina fel och brister, men har svårt att sluta skämmas för dem.