Hem > Forum > Livet kan skava > Så ledsen

Så ledsen

Visar 3 inlägg - 1 till 3 (av 3 totalt)
2
  • Trådstartaren

    Jag är arbetslös, men gör så kallad arbetsprövning på ett ställe sedan några månader. Senaste två veckorna har jag (varav praktiken bara är 3 dagar per vecka) :

    1. försovit mig pga. mådde för dåligt en dag och vaknade inte av klockan. Sjukanmälde mig för sent den dagen.

    2. gick till ’arbetet’ dagen efter. Men kände att jag fortfarande mådde dåligt och sjukanmälde mig på plats…

    3. var sjuk till veckan efter och skulle till praktiken igen. var där en dag. Sedan började jag må dåligt igen med ont i öronen, feber osv.

    När jag sjukanmälde mig denna gång så misstrodde chefen mig. Men grejen är att jag var sjuk av två olika anledningar, första dagarna var det pga. Hemsk mensvärk med tillkommande feberfrossa, extremt illamående, rysningar. Orkade knappt resa mig ur sängen.

    Andra sjukperioden några dagar senare verkar bero på något virus.

    Jag har gråtit idag för att jag känner mig misstrodd. Jag mår illa av det. 🙁

    Jag har redan nedsatt lungkapacitet och nervskador (pga. en operation jag gjorde som liten där nerver skadades bl.a. och ena sidan av mina diafragmamuskel är förlamad.) i kroppen som gör att jag mår lite extra dåligt när jag är förkyld. Nu fick jag denna gång dessutom ont i öronen… något virus.

    Hade jag inte haft oturen att den extrema mensvärken och förkylningen/febern kom sådär efter varandra hade jag såklart inte varit borta så många dagar.

    Jag är så ledsen för det här…

    ’Praktiken’ är ett ställe jag trivs rätt bra på och jag vill verkligen göra bra ifrån mig, och jag har ingen som helst avsikt att ljuga. Men chefen trodde att jag ljög när jag sjukanmälde mig omgång nummer 2.

    Så nu har jag gråtit flera gånger idag för att jag HATAR att bli misstrodd och jag har svårt att få fram en bra förklaring via telefon. Jag är så otroligt konflikträdd så så fort någon yttrar något som antyder att den misstror mig så blir jag som paralyserad och kan inte tala för mig längre. Många tolkar nog mig som att jag är oärlig när jag egentligen är konflikträdd, och därmed får svårt att tänka.

    Hursom… jag ska till läkare imorgon iallafall…

    Fattar inte varför sådant här måste hända mig. Jag har verkligen gjort mitt allra bästa jag skulle aldrig ljuga om att jag mår dåligt.

    🙁

    Ville bara skriva av mig. Har haft tankar på självmord, som vanligt när jag känner mig misstrodd. Tänker att nu har jag sumpat all framtida eventuella chans för jobb där.  Usch… så nu mår jag illa både av frossa, och av att jag är ledsen.

     

    Har varit med om liknande när jag gick till en psykolog. Det var jätteviktigt att komma varje vecka men så blev jag sjuk andra veckan efter jag började. Och så slumpade det sig att psykologen vabbade vecka 2…och vecka 3 hade jag sedan långt tidigare bokat in en kortare resa. Det blev ingen terapisession på typ en månad…och jag fick höra att jag var omotiverad att fortsätta. Psykologen tog inte hänsyn till omständigheterna och att han själv var borta en gång under dom veckorna. Jag fick skulden för allt och fick höra det så många ggr att jag inte pallade mer. Han hade bestämt sig att jag var omotiverad, punkt….så det var  lite det som du var med om. Jobbigt när det händer!

    Om de behandlade dig så illa var det nog bra att du inte fick jobb där. Jag vet att det känns pisskit när när man kämpar för att få ett jobb och det ändå inte går.

    Jag blev nyligen kickad från mitt jobb på oklara grunder. Alla cheferna gick runt och log och var ”vänliga”. Men det var tydligen bara masker.

    Men om de inte respekterar eller tror dig så hade du nog mått skit där.

     

     

Visar 3 inlägg - 1 till 3 (av 3 totalt)
2

Du måste vara inloggad för att svara på denna tråd.