Paranoian börjar komma tillbaka. Känner mig övervakad. Tolkar allt i min omgivning som hot. Vet inte om det är stressorsakat eller nåt. Det är så jobbigt att någonstans veta att jag inte är frisk och samtidigt inte veta det. För en del av mig kan tänka att ”ja, såhär var det ju sist också och då var jag sjuk” medan en annan del av mig verkligen tror på det jag tänker och upplever. Och så debatterar jag om det är värt att ta på allvar eller inte. Det kan ju vara övergående. Jag har ju uppenbarligen självinsikt så det är ju inte fara och färde. Men om jag blir sjukare då? Då kommer jag inte att be om hjälp eftersom att jag misstror alla som kan ge mig den. ”Och om jag inte är sjuk då?” säger en annan del av mig, ”om jag faktiskt har rätt?” Och så går det runt. Hatar verkligen att be om hjälp. Vill klara allt själv. Kommer troligtvis att bli en sådan där riktigt besvärlig äldre person när jag blir gammal, som vägrar hemtjänst och annat nödvändigt.
17 mars 2025 kl. 20:20
Paranoid igen
-
-
Åh relaterar jättemycket!
har nog samma grej….
jag känner mig övervakad i området jag bor i, bara där, men det är jättejobbigt . Så fort jag kommer ut genom dörren så känner jag den där hemska känslan som nästan förgör mig,
jag tror också det är stress relaterat
Alltså… jag vet att det är sjukt, men det är så fruktansvärt verkligt för mig. Eller jag vet att jag har rätt, att folk står i sina fönster och skrattar och dömer mig. Men att lägga sån VIKT vid det är sjukt. Man ska väl gå i sina egna tankar , och inte känna som att det nästan gör fysiskt ont när ögon som jag inte ens ser, tittar på mig…
jag tror det blir värre, om man inte pratar med vården, alltså att paranoian blir värre.. kanske, jag vet inte…
har inte så mycket att tillföra mer än att säga att jag känner igen mig , vet hur det känns..
-
Ja, så kanske det är. Får väl kontakta vården ändå. Jobbigt.
Känner mig ofta så ensam i det här. Och det är inte helt lätt att förklara för utomstående när det skiner igenom. (Har hallucinerat och haft andra typer av vanföreställningar tidigare som ställt till det lite + allmän förvirring). Finns ju ett obehagligt stigma kring sådana här saker. Önskar att det var lättare att säga som det är och bli accepterad och förstådd.
Skönt att det finns någon som förstår. Tack <3
Du måste logga in för att kunna skapa nya trådar.