Jag har känt och kommit på och reflekterat över senaste tiden att jag är fan allas mamma. Jag är mamma till min pojkvän, mamma till mitt syskon , mamma till min mamma och mamma till min pappa.
alltså jag håller reda på min pojkväns möten och diskar hans disk tvättar hans tvätt, samma med mitt syskon, är en stöttepelare till min mamma och håller koll på så att min pappa som är nybliven pensionär ”har det bra”
jag kom på det. Alltså jag VILL hjälpa. Min största uppgift är att se till så alla dem har det bra. Jag är så älskad det vet jag och det är en jättebra känsla , men det är lite patetiskt på nåt sätt att jag ska vara en slags mamma till alla dem?
